torsdag 16 april 2020

Lova att du går tillbaka

Kathi Appelts Lova att du går tillbaka är en lite bortglömd bok med några år på nacken och ett tyvärr ganska så tradigt omslag, men en kollega som läst den pratade så väl om den här att han har lyckats få både mig och flera andra kollegor att nyfiket låna hem boken för att läsa.

Berättelsen utspelar sig i amerikanska södern där träskmarker breder ut sig och det gäller att akta sig för krokodiler och ormar. I ett ruffigt hus alldeles i kanten av vildmarken har en man slagit sig ner med sin hund, en blodhund som en gång i tiden var mannens följeslagare under hans många jaktturer, men som efter ett ödesdigert misstag numera lämnas bunden på gårdsplanen medan mannen ensam ger sig ut på jaktturer för att skjuta djuren med de vackraste skinnen som går att sälja. För det mesta får hunden mat, men det händer att mannen glömmer bort sin gamle trotjänare.

När en katt en dag letar sig fram och smiter under huset försöker hunden övertala katten att gå. Han vet vad hans ägare kommer att göra om han får syn på katten, och det kommer inte att bli någon vacker syn. Men katten väntar ungar och behöver vila och så kommer det sig att katten och snart också två kattungar i hemlighet har slagit sig till ro under det fallfärdiga huset. Hunden har äntligen sällskap igen, äntligen finns där någon som bryr sig om honom och som han kan vara vänlig tillbaka mot. Kattfamiljen blir hans familj. Men kattungarna lever farligt. De får stränga förmaningar om att aldrig, aldrig någonsin lämna sitt skyddade rum under huset. Och ännu viktigare är det att hålla sig undan från mannen som bor i huset. Och hans gevär. Men kattungar är nyfikna till sin natur och tänk bara vad härligt att få känna solens strålar mot sin päls en enda gång. Men en enda gång, ett enda misstag är också allt som behövs för att slå den lilla djurfamiljens tillvaro i spillror...

Ja, det här är ingen och-så-levde-de-lyckliga- i-alla-sina-dar-berättelse. Men väl en storslagen saga om kärlek och familjeband, hämnd, magi och urgamla mysterier. Aningens sentimentalt ibland, tyckte jag, men samtidigt ett läsäventyr och en allåldersbok som lämpar sig utmärkt för högläsning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar