torsdag 7 maj 2020

Dödvatten

Länk till adlibris och bokus
Dödvatten är ett fenomen som kan uppstå när stora vågor bildar undervattensströmmar och hindrar båtar eller fartyg från att ta sig fram. Båten fastnar, så att säga, och blir stillastående och går inte längre att manövrera. Hamnar man i dödvatten förlorar man också kontrollen över sin båt. Detta fenomen har fått ge namn åt Lena Ollmarks bok som är en kuslig historia om sorgearbete, skuld och saknad.

Vera och Max träffas på ett behandlingshem. Vera har ett förflutet av självskadebeteende men främsta anledningen till att hon befinner sig på hemmet är för att hon bevittnade sin egen mammas död. Max lider också av ett trauma och en svår förlust efter att hennes tvillingsyster Julia försvann förra sommaren. Vera och Max kommer från totalt olika förhållanden och är i mångt och mycket varandras motsatser. Trots detta finner de varandra och blir varandras stöttning i sorgearbetet och med att komma vidare i sina liv.

Max erbjuder Vera att komma och bo med henne och hennes familj i deras stora hus i skärgården under sommaren, något som glädjer Vera mycket. Hon känner sig välkommen i Max familj och sommaren ser ut att bli fantastisk, en början på en nystart för Vera. Men bakom idyllen döljer sig minnet av Max förlorade syster. Eller är det bara minnet av henne? Föremål flyttar eller byter plats, Julias ägodelar dyker plötsligt upp i Veras rum. Vera börjar alltmer tro att Julia finns kvar i huset och att hon försöker kommunicera med henne. Men Julias familj börjar istället tro att Vera blivit besatt av den döda systern. Den idylliska sommaren övergår snart i obehag och förvirring.

Jag sträckläste Dödvatten! Porträtten av både Vera och Max känns väldigt trovärdiga och man våndas med Vera. Händer det hon är med om på riktigt eller inbillar hon sig bara? Dödvatten är en väldigt spännande bok, om än med ett lite väl hastigt och framför allt dramatiskt slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar