Månen, varelsen och jag

Länk till adlibris och bokus

Åttaåriga Månne har bestämt sig! Hen ska starta en egen youtubekanal och därmed bli den yngsta youtubern. I sin kanal ska Månne berätta för alla hur det är att vara Månne. Hur det är att varken vara tjej eller kille. Bara Månne. Problemet är bara att Månnes föräldrar tycker att Månne är för ung för att bli en youtuber. Men det hindrar ju inte Månne från att ändå spela in inlägg på sin telefon för att kunna lägga upp i framtiden. 

För Månnes del är det viktigt att berätta om hur det är att vara som hen. Som tur är har Månne förstående föräldrar, en schysst lärare och schyssta klasskamrater. Men andra verkar ha svårt att fatta. Ständigt möter Månne okunnighet och oförstående personer. Att ha vikarie är skitjobbigt, men värst är de stora barnen i femman som ständigt kommer fram till Månne på skolgården under rasterna för att fråga om Månne har snopp eller snippa. Helst skulle Månne vilja kalla de stora barnen för plommonhjärnor, men det vågar hen inte. Istället blir Månne ledsen och får ont i magen. 

Vid sådana tillfällen, när det känns jobbigt, är det skönt att prata med månen. Månen är alltid vänlig. Och det är skönt att ha ett eget fantasirike att kliva in i. I Månnes fantasirike finns en fantastisk skog, blommor och klätterträd och alla slags djur. Men där finns också en rutten del där det bor en slemmig varelse med klor och röda ögon. Och en dag följer den där varelsen med Månne ut ur riket. 

Ylva Karlssons Månen, varelsen och jag är en fin berättelse om hur det är att vara barn och trans och som definitivt bidrar till att öka förståelsen för hur det är att vara ickebinär som Månne. Det här är en bok som lämpar sig väl för högläsning på lågstadiet för att prata om normer och känslor (även om symboliken med varelsen kanske är lite för svår att greppa?).