Så länge citronträden växer

Länk till adlibris och bokus

Salama är 18 år när inbördeskriget i Syrien bryter ut. Ett knappt år senare är Layla, Salamas gravida svägerska och nära vän, den enda nära familjemedlemmen hon har kvar. En av de sista gångerna hon såg sin bror lovade Salama honom att hon skulle ta hand om Layla och det är för hennes skull som hon går med på att betala en smugglare för platser på en båt som ska ta dem till Europa. Men så träffar hon Kenan på sjukhuset. De båda har gemensamma intressen i japanska anime-filmer och de delar båda upplevelser av att ha förlorat nära anhöriga i kriget. Mellan Kenan och Salama uppstår ett band och Salama låter sig drömma om hur det hade kunnat vara om inte kriget hade krossat deras och så många andra syriers framtid. Kanske kan de få en framtid ihop ändå? Men Kenan vill inte lämna Syrien utan han vill stanna och kämpa och fast att Salama egentligen också vill stanna så har hon ju ett löfte att hålla. 

Att läsa Zoulfa Katouhs skildring av ett krigsskadat Homs, där sjukhusen varje dag fylls med nya krigsoffer och där personalen går på knäna eftersom de saknar utrustning, personal, mediciner, blir extra känslomässigt att ta in då det samtidigt som jag läser pågår en liknande situation i Gaza. Katouh ger alla människokämpar en röst genom apotekarstudenten Salama som trots att hon saknar utbildning oförtröttligt fortsätter att ta sig till sjukhuset och hjälpa patienter, ge dem lindring och tröst, rädda deras liv. Katouh förskönar ingenting, hon utelämnar inget och jag ska ärligt säga att det stundtals är riktigt jobbigt att läsa hur ännu ett barn dör, hur personalen på sjukhuset ständigt tvingas prioritera bland patienterna; vem har vi möjlighet att rädda? 

Så länge citronträden växer rymmer många teman; att leva i krig, posttraumatisk stress, kärlek - både den till andra personer och till sitt hemland. Och den kvalar lätt in på listan över bästa böcker jag läst 2023.