Länk till adlibris och bokus |
En polisanmälan görs så klart, men ärendet som rubriceras som stöld läggs lika snabbt ner. Det saknas bevis. För även om Elsa vet vem som dödade renen så vågar hon inte säga något.
Mötet med mannen som dödade hennes ren blir Elsas första möte med hatet mot hennes eget folk, samerna. Men det blir inte det sista. Hennes föräldrar är vana. Och de är lika vana vid att deras djur dödas utan att något görs åt saken. Elsas pappa har en tjock lunta med anmälningar om dödade renar i en byrålåda, alla med rubriceringen stöld och alla nedlagda på grund av bristande bevis.
Tio år senare har våldet eskalerat. Renar tjuvjagas och dödas brutalt, det läggs upp klipp där man ser hur renarna plågas innan de dödas. Och renägarna kan inte annat än att se på och plågas och lida med sina djur. Men Elsa är precis som alla andra i samebyn trött på att polisen inte lyssnar. Trött på att det inte görs något för att få fast tjuvjägarna, för det är det man från samebyarna vill att dödandet ska rubriceras som, tjuvjakt. Det skulle åtminstone ge någon påföljd om man fick tag i gärningsmännen. En stöld däremot ger i bästa fall böter. Om nu någon någonsin skulle åka fast.
Ann-Helén Laestadius Stöld skildrar en vardag som för många renägare tyvärr är verklighet. Hur spänningar mellan samer och icke-samer skapar en infekterad stämning och hur samerna dras med en känsla av vanmakt när det känns som att polisen inte tar deras anmälningar på allvar. Stöld är en spännande skildring som ger inblick i samernas och renskötarnas liv. I vår kommer filmatiseringen av romanen på Netflix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar