söndag 5 februari 2012

1Q84

1Q84, Haruki Murakamis största litterära satsning hittills är inte helt lätt att beskriva, särskilt inte utan att riskera att avslöja för mycket. Tre delar finns och jag har nu läst första boken. Jag gör ett försök:

I vartannat kapitel får läsaren följa bokens två huvudpersoner. Både Tengo och Aomame lever ensamma liv som rutas in av rutiner och plikter. Händelser i det förflutna har gjort att de båda har svårt att knyta an känslomässigt till andra personer men trots detta är de till synes nöjda med sina liv.  Aomame är den personliga tränaren som extraknäcker som yrkesmördare. Redan i bokens första kapitel hamnar Aomame i en värld eller tid som skiljer sig från den hon är van vid. Det är enbart detaljer som gör att Aomame uppmärksammar den nya verkligheten och hon tror först att hon drabbats av minnesförlust eller blivit sinnesförvirrad innan hon godtar sin egen förklaring att hon hamnat i en parallell tid. En tid som liknar hennes verklighet, men där händelser i det förgångna har skapat en annan framtid.

Tengo är universitetsläraren som när författardrömmar. När han får ett erbjudande av sin redaktör att skriva om en 17-årig flickas surrealistiska berättelse för att därefter, i omarbetad form, låta den bli nominerad till en litterär tidskrifts debutantpris, tvekar Tengo först. Men den unga författarinnan Fukaeri accepterar omarbetningen och romanen Luftpuppan får ett enormt genombrott. Tengo har snart dragits in i något som går bortom det bedrägeri han, Fukaeri och den pådrivande redaktören påbörjat.

Jag är inte hänförd, men jag vill ändå läsa vidare! Murakami placerar skickligt ut små detaljer och pusselbitar som man förstår hör samman, men som man inte kan pussla ihop. Inte riktigt än i alla fall. Jag vill veta hur Murakami väver ihop Aomames och Tengos liv, de har ett förflutet gemensamt men kommer de att mötas igen? Också mellan Aomame och Fukaeri går det att dra paralleller och likheter, och längre fram i boken dyker ännu en flicka upp som berättar om en sekt av samma slag som den som beskrivs i romanen Luftpuppan. Allt verkar hänga ihop. Men hur? Och vilka är Little people och varför finns det två månar?
  
Det är absolut inget fel på 1Q84, det är varken en dålig berättelse eller en dåligt skriven roman, men jag blir liksom inte uppslukad av den på samma vis som jag blivit när jag läst annat av Murakami. Trots det vill jag ändå veta hur 1Q84 ska fortsätta, jag vill få fler bitar att pussla med och jag vill lägga klart det här pusslet. Jag kommer definitivt att låna hem del två från jobbet imorgon!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar