tisdag 17 april 2012

Till den skrivande kvinnans försvar

Till den skrivande kvinnans försvar är ett tragikomisk porträtt av den unga franska Marie de Gournay som när författardrömmar i ett århundrade präglat av renässansens män. Marie de Gournay (1565-1645) gjorde sig ett namn i franska litterära kretsar då hon redigerade och gav ut tredje utgåvan av filosofen och författaren Michel de Montaignes (1533-1592) Essayer. Jenny Diski levandegör denna franska renässanskvinnas livsöde i romanen om hennes liv.

Marie de Gournays stora kärlek i livet är det skrivna ordet och hon ägnar sina dagar åt att läsa de böcker hennes far efterlämnat i sitt bibliotek. När hon en dag får tag på den franske filosofen Michel de Montaignes Essayer blir hon alldeles till sig, hon rent av svimmar i extas över det mästerverk hon just läst. Marie skriver ett beundrarbrev till Montaignes som svarar med att avlägga visit hos sin unga beundrarinna. Vid deras första möte försöker Marie övertyga Montaigne om sin hängivelse genom att sticka sig blodig med en hårnål. Montaigne må ha blivit vettskrämd av den socialt inkompetenta Marie de Gournay, men han låter henne trots detta bli hans lärljunge under några sommarmånader som slutar med att han gör henne till sin fille d'alliance, det vill säga sin andliga dotter/adoptivdotter. Efter Montaignes död blir hon hans främste marknadsförare och ger postumt ut den tredje utgåvan av hans Essayer.

Under hela sitt liv försöker Marie göra sig ett stort litterärt namn i de lärda kretsarna i Paris, men som kvinna tas hon inte på allvar och hon möts ofta av respektlöshet och hela Paris etablissemang gör narr av henne. Den enda som tycks vara Marie helt lojal är hennes tjänarinna och följeslagare Jamyn. Men även deras relation är ansträngd och inte helt okomplicerad.

Det är ett otroligt porträtt av denna egensinniga kvinna som Diski tecknar och boken är mycket välskriven. På det hela taget en mycket intressant roman och levnadsteckning, men jag blir aldrig helt fångad under min läsning. Det skulle kunna vara det långsamma tempot i boken som inte tillåter mig att bli så engagerad, men å andra sidan är detta ingen roman att skynda igenom heller, så det är en orättvis bedömning. Till den skrivande kvinnans försvar saknar nog helt enkelt bara det där lilla extra för att göra mig helt engagerad. Bokomslaget gillar jag dock mycket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar