Styggelsen

Jag fick upp ögonen för Amanda Hellberg tack vare Jag väntar under mossan som kom ut tidigare i år och jag blev klart intresserad när jag såg att skräckromaner är hennes genre! Styggelsen är Hellbergs debut från 2008 och är hennes två efterföljande böcker tillika fristående fortsättningar, Döden på blek häst och Tistelblomman lika bra så bara måste jag läsa dem också. Det här gillade jag verkligen!

En flicka vid namn Singa, turnerar runt med sin far på marknader i Sverige under 1940-talet. Tillsammans erbjuder de en skrämmande föreställning med andeväsen och parapsykologiska fenomen. Allt är givetvis ett skådespel, men Singa är i själva verket synsk på riktigt. Hennes gåvor gör att hon kan få kontakt med andevärlden och hon kan förnimma sådant som både har ägt rumt men också sådant som kommer att ske.

I Skardala finns i publiken en kvinna, Eva, som ser Singas förmågor och som förstår att flickebarnet kan komma henne och hennes bror till nytta. Brodern, Bror, är pastor i en spiritistkyrka i Skardala, men hans spiritistförmågor har under senaste tiden börjat svikta och han behöver därför en smula hjälp på traven. Eva kidnappar Singa och håller henne fånge i källaren på det gamla sjukhuset där hon jobbar för att Bror med jämna mellanrum ska kunna utnyttja Singas förmåga. Och för egen del blir Singa föremål för Evas eget sadistiska intresse.

Ett halvt sekel senare jobbar Maja Grå som städerska på Socialkontoret som är inrett i en gammal byggnad i Skardala. I de mörka sjukhusliknande korridorerna förnimmer Maja en främmande närvaro som pockar på hennes uppmärksamhet. Till en början är det endast på jobbet som Maja känner sig förföljd av andeväsendet. Men det som vill komma i kontakt med Maja lämnar henne inte utan följer med Maja hem, lämnar fotspår i hennes badrum och krafsar uppmanande på hennes fönster mitt i natten.

Styggelsen är en riktigt härlig skräckroman som man inte kan lägga ifrån sig. Det blir inte överdrivet, vilket risken alltid är med skräckromaner, utan Hellberg skapar de ruggiga scenerna med sparsam finess och precis som i Jag väntar under mossan är miljöbeskrivningarna riktigt bra. Jag läste dessutom andra halvan uppkurad i soffan med en filt medan ett rungande åskoväder utanför fick mina fönsterrutor att skallra - en högst passande bakgrund.

Amanda Hellberg har även givit ut två e-böcker, Krafsar och vill hem från 2011 (mycket inbjudande titel) samt Blå linjer från i år, på Mix förlag. Jag som föredrar pappersvarianter hoppas innerligt att Mix förlag kommer på den goda tanken att trycka dessa.