Alex föds i en liten stad vid havet i Honduras. Som fyraåring överges han av sin mamma som flyttar till USA. Alex högsta önskan är att hans mamma ska komma tillbaka och hämta honom och varje dag går han och väntar och kollar ifall hans mamma kanske är med bland de som stiger av bussen. Och en dag kommer hon faktiskt! Men mamman har inte kommit för att stanna och när hon ska åka tillbaka till USA får bara Alex äldre syskon följa med. Några år senare försvinner även Alex pappa. Alex som nu bor hos sin moster i Honduras huvudstad Tegucigualpa känner sig ensam och övergiven. Värst är att han inte känner att han duger till nåt. Det måste ju uppenbarligen vara något fel på honom när både hans mamma och hans pappa lämnar honom.
En dag bestämmer sig Alex för att han inte orkar gå och vänta på att hans mamma eller pappa ska komma och hämta honom. Han bränner upp de enda fotografier han har av dem och rymmer från sin mosters hus. Han bestämmer sig för att bli ett gatubarn, precis som Råttan. Råttan har sagt att livet som gatubarn är fett, det finns ingen som tjatar på en och ingen som bestämmer över en och alla ger en pengar, det enda man behöver göra är att tigga. Men livet som gatubarn är inte alls så enkelt. Alex svälter och fryser, han blir misshandlad och slagen. De andra gatubarnen bedövar sig genom att sniffa lim, men Alex tycker det verkar läskigt att vara så där frånvarande, så han vill inte prova.
Efter att med nöd och näppe ha undkommit en kidnappning beger sig Alex till soptippen utanför Tegucigualpa. Där har han hört att det finns jobb och att man kan tjäna pengar på att sortera och sälja sopor till återvinning och det är nu Alex blir Alex Dogboy. En dag hittar nämligen Alex en valp i en kartong som någon har slängt på soporna. Valpen är mycket svag, men med Alex omsorger blir valpen starkare. Folk på tippen börjar kalla honom Dogboy eftersom han alltid har valpen med sig. Emmy, som han döper valpen till, blir hans familj och hans enda tröst, förutom limmet som han till slut inte klarar att hålla sig undan från.
Monica Zak har baserat karaktären Alex Dogboy på en verklig pojke som levde på gatan med sina två hundar. 2001 var Monica Zak i Honduras och det var då hon hörde talas om pojken med hundarna. Hon träffade honom flera gånger och han berättade sin historia för henne. Allt som beskrivs i boken har verkligen hänt, men den verklige Alex Dogboy har själv inte upplevt allt, utan Monica Zak har också använt sig av andra gatubarns upplevelser och berättelser i skapandet av boken Alex Dogboy. Boken är därför också väldigt händelserik och, enligt mig, lite väl fantastisk om man tänker sig att ett och samma barn skulle ha upplevt allt detta. Men precis som med de flesta av Zaks böcker så är huvudsyftet att upplysa läsaren om orättvisor, utsatthet och förtryck som många av världens befolkning dagligen utsätts för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar