Berättelser i Tredje rikets skugga

Gudrun Pausewang, själv uppvuxen under nazitiden i Tyskland, har i Jag var där. Berättelser från Tredje rikets skugga sammanställt minnen och berättelser från "vanliga" tyskar som växte upp eller var unga under Hitlers regim. I tjugo berättelser, några självupplevda av författaren, låter hon läsaren ta del av minnen som kanske allra helst hade gömts undan, men som absolut inte får bli glömda. Indoktrineringen av de unga var total, i skolan lärde man sig om den ariska rasens överlägsenhet, alla barn och unga var med i Hitlerjugend och Führern hyllades som en älskad landsfader och nästintill dyrkades. Många vill än idag inte minnas sin egna tysta delaktighet i regimens judeutrensning eller erkänna sina egna värderingar och samtycke med nazistpartiet under denna tid, och flera av berättelserna i Jag var där vittnar om indoktrineringen.

Det är alla starka och gripande berättelser, men ska jag plocka ut någon så är dessa de som berörde mig starkast. I Fortfarande varm blir en ung flicka vittne till hur den judiska grannfamiljen hämtas av Gestapo. Grannarna som sett andra judiska familjer bli hämtade för att inte komma tillbaka, ser sin chans att roffa åt sig av den judiska familjens ägodelar. Flickans mamma föser in sina barn i köket där den bortförda familjens middag står serverad, de skulle just till att sätta sig och äta när Gestapo kom, och serverar sina barn en gratis kvällsmåltid. En annan berättelse är Drevjakten där en ung man följer med sin farbror i tron att han ska få vara med på vildssvinsjakt. Men villebrået är en rysk krigsfånge som drivs ut på ett öppet fält för att bli skjuten från ett jakttorn. Och i Inte prata lyckas en pojke med sin envishet att få sin gammelmormor att erkänna att hon visst kände till vad som pågick i hennes by under nazisttiden.

Jag var där är en mycket läsvärd bok som jag önskar fortfarande gick att köpa, men tyvärr är den slutsåld hos förlagen. De gripande berättelserna är läsvärda bara i sig, men de enskilda berättelserna kan också vara användbara att läsa och diskutera i skolan när man läser om Andra världskriget.

Pausewang skriver själv i ett efterord om hur hon upplevde nazisttiden och hur lurad och kränkt hon kände sig efter krigsslutet. Även Vibeke Olsson Falk lämnar ett tänkvärt efterord i boken.