Under hela sin skoltid har Ulrike utsatts för Hitlers propaganda och hon tror blint på att det han och nazistpartiet säger är sanning. Hon får lära sig om raslära i skolan och det tyska folkets överlägsenhet. I Bund Deutscher Mädchen, en nazistisk ungdomsgrupp för flickor, stickar flickorna strumpor och hjälmskydd till soldaterna, sjunger patriotiska sånger och Ulrike är mäkta stolt den dag hon får ta emot en utmärkelse att sätta på sin uniformsjacka efter att ha angivit tre landsförrädare till Gestapo. Att det är grannar Ulrike vuxit upp med rör henne inte i ryggen, hon vet att hon handlat rätt och gjort en insats både för kriget och för rikets bästa.
Alla är dock inte lika positivt inställda till kriget som Ulrike och många andra unga med henne. Ulrikes föräldrar till exempel, som minns första världskriget oroar sig och minns alla de som stupade och fattigdomen som rådde efter kriget. Men även när kriget kryper närmre och bomberna börjar falla även över München så är Ulrike fortfarande övertygad om att Hitler och tyskarna kommer att segra.
Ulrike och kriget ger ett intressant perspektiv på hur gemene man i Tyskland tänkte om och upplevde kriget. Och i Ulrikes tänkande och handlande ser man propagandans inverkan och hur lätt det är att låta sig påverkas och dras med utan minsta betänkligheter.
Vibeke Olsson debuterade med Ulrike och kriget blott femton år gammal, en helt fantastisk debut med tanke på hennes unga ålder då. Porträttet av Ulrike känns så trovärdigt att man nästan kunnat förvänta sig att Olsson upplevt allt detta själv, vilket inte är fallet. Ulrike och kriget fortsättes av Ulrike och freden, som jag ännu inte läst men som handlar om Ulrike som trots det tyska nederlaget och trots att många familjemedlemmar dödats fortfarande håller fast vid sina nationalistiska värderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar