Magnus ser som vuxen tillbaka på sommaren 1974. Sommaren då Sverige spelade i VM i Västtyskland, samma sommar som Magnus blev uttagen som en av landets 50 bästa juniorspelare att delta i Svenska fotbollsförbundets fotbollsläger. Men 1974 var också sommaren som Ås-ligan härjade i Sundsvallstrakten. Magnus har haft en lång och framgångsrik fotbollskarriär, men hade saker och ting tagit en annan utveckling 1974 är det inte säkert att Magnus befunnit sig där han är idag.
1974 flyttar Magnus och hans mamma till Sundsvall efter att Magnus pappa omkommit i en olycka och Magnus får börja i en ny klass vårterminen i nian. Han börjar hänga med Matte och Krister, klassens populära och tuffa killar, och de drar sig inte för att utnyttja Magnus osäkerhet och önskan att passa in och få vänner.
När Matte och Krister tar på sig att fixa skolans avslutningsfest tar de hjälp av Magnus. Festen blir en succé och går med vinst, men istället för att redovisa vinsten till skolan stoppar killarna pengarna i egen ficka. Det blir dock problem när rektorn ber dem att redovisa vinsten, Matte och Krister har redan använt en stor summa av pengarna och det blir Magnus som får rädda dem. Han vet nämligen var Åsligan gömmer sitt byte från deras rånarturné, och alla bekymmer hade varit ur världen nu, om inte Åsligan kommit Magnus på spåret.
Det här är en mycket välskriven ungdomsroman med stor närvaro. Jag får en känsla av att det är Magnus Ljunggren själv som berättar om sin egen uppväxt. Och jag läser att Ljunggren faktiskt är uppvuxen på samma plats som romanens Magnus vilket sannerligen bidrar till de fina miljöbeskrivningarna. Men karaktärerna är också väldigt vältecknade. All den här tonårsosäkerheten är lysande beskriven och jag kan förstå Magnus så väl! Han gillar egentligen inte Matte och Krister, framför allt inte Krister som blir tillsammans med Ylva, tjejen Magnus gillar på avstånd. Matte och Krister ställer hela tiden till det för sig och Magnus blir den som ständigt får backa upp killarna och hjälpa dem. Helt utan att få uppskattning tillbaka. Och Magnus vill egentligen bryta med sina nya kompisar, men de har hållhakar på honom och leder in honom på helt fel vägar.
Till råga på allt har Magnus det jobbigt hemma. Hans mamma gör inget annat än att gråta. Hon har förvisso förlorat sin make, men Magnus har förlorat sin pappa och han orkar inte vara den som hela tiden ska trösta. Han vill också sörja. Men det har han knappast tid med nu. Det är så mycket som händer den här VM-sommaren 1974 och inte ens VM-finalen kan mäta sig i spänning och dramatik i jämförelse med allt Magnus är med om denna sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar