Annanstans

Jacqueline Wests andra bok i serien Annanstans, Förtrollad, hann komma ut innan jag fick upp ögonen för serien. Beskrivningen med förtrollade tavlor och magiska glasögon lät både tillräckligt mystiskt och spännande för att väcka mitt intresse och efter att ha läst Carolinas blogginlägg om Skuggorna var jag bara tvungen att själv få läsa om Olive och tavlorna.

Olive är enda barnet till ett tankspritt akademikerpar, som en dag bestämmer sig för att köpa och flytta in i ett stort och gammalt möblerat hus, vars väggar är täckta av gamla oljemålningar med alla möjliga sorters motiv.

Första kvällen i nya huset har Olive svårt för att sova. Utanför hennes rum hänger en tavla som Olive, liksom tycker ser rädd ut, som om den väntar på att något otäckt ska hända, och detta gör Olive orolig. Hon berättar detta för sin mamma som föreslår att de helt enkelt tar ner tavlan. Men det går inte. Tavlan sitter fast, ungefär som om någon har skruvat fast tavlan i väggen. Inte heller någon annan av husets alla tavlor går att rucka på, märker Olive när hon kontrollerar dem.

Medan Olives föräldrar jobbar eller är på universitetet eller på någon matematikkonferens, så går Olive hemma och bekantar sig med huset. Det är speciellt ett rum som Olive tycker om att vara i. I rummet finns en gammal byrå, och i byrån hittar Olive gamla halsband, sjalar och handskar som är perfekta att ha till utklädning. I en låda hittar hon också ett par gamla glasögon. Och det är när Olive tar på sig glasögonen som något fantastiskt inträffar. För när Olive nu tittar på tavlorna på husets väggar, så kan hon se hur motiven får liv. De avbildade personerna på porträtten blinkar till henne, figurer i andra målningar rör på sig och springer försiktigt och smygande omkring. Olive, som inte kan tro sina ögon, lutar sig fram mot en tavla för att studera den närmre och märker då att ytan liksom är som gelé, och när hon stöter näsan mot tavelduken dras hon mer eller mindre in i tavlan. Tavlorna fungerar tillsammans med glasögonen som en portal till Annanstans, en slags mörkare och mer ondsint parallell värld.

Hon lär känna Morton, en pojke som fastnat i en av tavlorna och vill därifrån. Olive vill gärna hjälpa honom, men hon vet inte hur. Hon får visserligen lite hjälp av katterna som bor i huset (och som pratar!) men andra onda krafter försöker till varje pris stoppa Olive och göra även henne till fånge i tavlorna. 

Skuggorna påminner mig lite om Narnia-böckerna med sina portaler till andra världar, men också lite om Coraline med sin mörkare parallella värld. Jag gillar verkligen idén med att kliva in i en tavla och plötsligt befinna sig mitt i motivet, och att det dessutom döljer sig en helt annan värld innanför tavelramarna som man, om saker och ting går snett, kan riskera att fastna i, gör det ännu mer spännande. Skuggorna är en ganska så mörk och lite småkuslig berättelse, men West skriver med glimten i ögat och lättar därmed upp den kusliga stämningen lite. Att West i grunden är poet märks också på det målande språk hon använder sig av i Skuggorna.