
Jason formulerar sig visserligen rätt roligt och det är underhållande att läsa om hans vardag, men jag tyckte till en början inte att berättelsen ledde nån vart, med att man bara fick följa Jason i skolan. Men två pedagoger, som arbetar med kreativt skapande i Jasons klass, fungerar lite som en katalysator för Jason som börjar komma till insikt om händelser och saker i sitt liv. Och författaren, Sean Taylor, har skickligt komponerat ihop sin berättelse, vars alla delar får en lösning eller ett avslut på sista sidorna.
Boken är skriven med ett typsnitt för att likna handstil och språket är rakt igenom talspråk med en hel del brittisk slang. Genom att betona meningar eller ord med versaler blir läsningen väldigt animerad, och detta grepp gillar jag för det förstärker dessutom känslan av talspråk.
Jag tyckte, som sagt, inte att boken var nåt särskilt till att börja med, men i takt med att porträttet av Jason fördjupas så dras jag mer och mer in i den här berättelsen. Jag tyckte mest Jason var en störig, bråkig kille men under berättelsens gång kommer man honom väldigt nära och till slut både sympatiserar jag med honom och förstår honom. A waste of good paper är en riktigt EFFING bra bok, som Jason själv skulle sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar