Chokladmåne

finns på bl.a. adlibris eller bokus

Mary Arrigans Chokladmåne är en lättläst historia om vänskap mellan gammal och ung och handlar om femtonårige Chris. När Chris var liten bodde hans farmor i lägenheten under hans familj, så Chris brukade alltid smita ner till henne och lyssna på när hon berättade historier för honom. Farmor har liksom alltid funnits där. Nu börjar hon bli gammal och virrig. Hon går vilse, glömmer saker och kan få en tom blick och liksom försvinna bort en stund. Chris föräldrar menar att hon är så pass förvirrad att hon behöver hjälp och därför bestämmer de att farmor ska flytta in på ett hem, för de kan inte ta hand om henne.

Chris blir förbannad och vägrar till en början att följa med och besöka farmor på hemmet, men så veknar han och gör det istället till en vana att hälsa på henne. Chris tycker fortfarande att hans föräldrar är ena skitstövlar som placerat farmor på hemmet och att de inte förstår någonting. Det enda de verkar bry sig om är Chris betyg, som tyvärr inte är de bästa.

Efter ett stort bråk med sin mamma och pappa bestämmer sig Chris för att ta med farmor på ett äventyr. Chris farmor har berättat om hur gärna hon skulle velat se sitt barndomshem på Irland igen och Chris bestämmer sig för att uppfylla hennes önskan. Äventyret med farmor blir dock inte riktigt som Chris tänkt sig. Däremot får han reda på hemligheten med chokladmånen, som farmor börjat prata så mycket om och som faktiskt visar sig handla om Chris egen fars barndom.

Chokladmåne är en lättläst berättelse om vänskap mellan gammal och ung och om hur frustrerande det kan vara när någon i ens närhet får demens. Jag tycker det är ett angeläget ämne, men även om jag gillar den fina relationen mellan Chris och hans farmor och hur Chris anstränger sig för att göra farmor glad, så blev jag aldrig riktigt berörd under läsningens gång. Och hela grejen med Chokladmånen låter mer mystisk än vad det sen faktiskt visar sig vara.