Mörka platser

I pocket hos tex adlibris eller bokus

Gillian Flynns Mörka platser är en väldigt spännande men också en ohyggligt otäck berättelse. Att boken är mer än 400 sidor tjock märks knappt, då det helt enkelt inte går att sluta läsa när man väl sugits in i Kinnakees mörka platser.

Libby Day var bara sju år när hon förlorade hela sin familj. Medan hon själv gömde sig i en garderob, lemlästades hennes mamma och två äldre systrar i det dåd som sedan blev känt som Satansoffret i Kinnakee. Libby, som alltså lyckades fly, vittnade sedan om att det var hennes femtonåriga bror, Ben, som utförde de hänsynslösa morden.

Nu är Libby 32 år gammal och hitintills har hon överlevt på pengar från en fond som välvilliga människor skänkt henne som liten, samt från de pengar hon tjänade på den bok hon senare skrev om sina upplevelser. Men pengarna håller på att sina och snart kommer Libby bli tvungen att ta ett riktigt jobb, hur hon nu skulle kunna klara det, med tanke på alla mardrömmar och obehag hon lever med såsom överlevande offer.

Libby, som undvikit att konfronteras med sitt förflutna mer än nödvändigt, får en dag en inbjudan från en kille som är med i en så kallad mordklubb. Den här mordklubben är inte så bestialisk som det kanske låter, utan består av personer som helt enkelt är intresserade av olika mordfall och som har detta som sitt specialintresse. Lite weird, men inte direkt olagligt alltså. Bland de som är intresserade av det så kallade Satansoffret i Kinnakee finns det de som vill klara ut besvärande omständigheter kring mordet på Libbys familj. Många hävdar att Ben aldrig borde ha dömts som skyldig till morden och vill gärna få ett frikännande. Men för att få detta krävs det att Libby samarbetar och börjar minnas den där mörka natten igen. Och Libby går, på ren överlevnadsbedrift, med på att mot betalning göra en del uppoffringar. Förutom att försöka minnas tillbaka till den här hemska natten får hon också i uppdrag att konfronteras med sin bror som hon inte haft kontakt med på tjugofem år.

Vi får omväxlande följa den nutida Libby, ta del av hennes minnen, hennes uppväxt och hennes liv idag, och omväxlande varvas hennes berättelse med både Bens och Libbys mamma, Pattys, upplevelser av den där sista dagen och natten. Detaljer och omständigheter läggs fram för läsaren och man får själv försöka pussla ihop hela händelseförloppet till en helhet. Men det blir absolut aldrig uppenbart vem som är den skyldige, snarare framkommer det att det nästan inte finns någon som är oskyldig till det som hände den där natten. Flynn planterar skickligt ut detaljer som är avgörande för tragedin, och man skulle så gärna vilja intervenera i berättelsen och göra så att alla dessa tillfälligheter inte kommer att leda till det oundvikliga. Det är sorgligt, otäckt och tragiskt och så himla orättvist hur saker och ting kan gå så fruktansvärt fel som det gör den här mörka januarinatten i Kinnakee.