Tonje och det hemliga brevet

I den lilla byn Glimmerdalen uppe i norska fjällen bor nioåriga Tonje, Glimmerdalens enda barn. I byn finns också Tonjes pappa och mamma (som i och för sig mest är i väg och jobbar på Grönland), Peter och gamla Sally. Och Klaus Hagen, som äger Hagens hälsohem där barn inte är tillåtna, för dit kommer man för att vila upp sig. Att Klaus Hagen inte gillar barn, förstår man ju, men allra minst gillar han Tonje (eller Trulse, som han tror att hon heter) och som han tycker stör alldeles för mycket när hon kommer svischande förbi i backarna eller sjunger i högan sky så det ekar mellan fjälltopparna.

Att Tonje är byns enda barn bekymrar henne dock inte anmärkningsvärt. Hon har ju gubben Gunnvald som bästa vän. Och Gunnvald spelar fiol som ingen annan, bygger snabba kälkar och kokar den godaste saften.

Tonje är rätt säker på att hon vet allt om sin bästa vän, men så en dag får gubben ett brev från någon han kände för länge sedan och Tonje känner inte längre igen sin gamle Gunnvald. Han blir tyst och fundersam. Och fiolen låter han vara. Till råga på allt så går den gamle tokstollen och bryter lårbenshalsen och måste läggas in på sjukhus för första gången i sitt liv. Och det är då Gunnvalds hemligheter avslöjas för Tonje. Gunnvald har en dotter som han inte träffat på nära trettio år! Och nu är hon på väg till Glimmerdalen för att sälja gubbens gård.

Det låter kanske lite eländigt, men Maria Parrs bok är faktiskt en riktig bli-glad-bok. För Parr skriver roligt, och Tonje, Glimmerdalens egna lilla dunder, henne är det fart och fläkt kring! Samtidigt som här finns mycket humor finns här också mycket värme då Parr med fingertoppskänsla gestaltar hur både gubben, gubbens dotter och Tonje reagerar på allt det jobbiga som varit och som blivit. Det stora budskapet i Tonje och det hemliga brevet är att det aldrig någonsin är barnas fel hur det blir. Och det måste man komma ihåg.