Prinsessan och mördaren

I pocket hos adlibris eller bokus

Magnus Nordins bästa bok någonsin är Prinsessan och mördaren, fick jag en gång förklarat för mig av ett inbitet Nordinfan. Och att jag INTE hade läst den var snudd på katastrof! Så nu, ett par år senare, har jag gjort bot och bättring. Men jag håller absolut inte med om att det här skulle vara Nordins bästa.

En ung man hittas svårt misshandlad vid en soptipp. Han lever, men det är knappt och någon gärningsman står inte att finna. Att den misshandlade unge mannen inte minns någonting från överfallet gör inte utredningen lättare.

Ett och ett halvt år senare hittas kroppen av en ung man. En mördare går lös i den lugna Stockholmsförorten men samtidigt fortsätter livet som vanligt på högstadiet i Norra Söderbro. Markus har fått en ny granne - Nina, som dessutom börjar i hans klass. Hon är söt och schysst, men blir tyvärr snabbt en i Lenitas gäng. Lenita styr och ställer och brukar få sin vilja igenom. Markus är lite förtjust i Nina, men hon är intresserad av Jajje - ortens blivande stjärna. Och det är Lenita också.

Samtidigt som intrigerna i och utanför klassrummet pågår smyger sig en mördare närmare. Men mördaren vet inte att hans första offer börjat minnas hur han hamnade på den där soptippen.

Helt ärligt tyckte jag att det till en början var fasligt segt att komma in i storyn, men sen sträckläste jag förvisso när intrigen började förtätas. Och Nordin är en riktigt skicklig spänningsmakare. För alla misstankar pekar i en viss riktning medan du läser för att sedan tvärvända på de sista sidorna när den verklige mördaren avslöjas. Det går aldrig att känna sig för säker när man läser Nordins böcker. Men förutom att jag tyckte att Prinsessan och mördaren var trögstartad, så känns den också något daterad idag. Jag har svårt att exakt sätta fingret på den känslan, men det har nog mest med karaktärernas sätt att vara och umgås på. Och framför allt det myckna rökandet! Det röks absolut inte så mycket idag som det görs i boken, vilket bidrar till en passé-känsla.

Jag råkade också läsa en kommentar som någon lämnat om boken att det saknades motiv till morden. Jag hade inte tänkt på det förrän jag läste kommentaren, men instämmer. Det räcker inte för mig att gissa mig till att det kanske bara rör sig om en galnings vansinnesdåd.