En mördarkatts dagbok

Finns på adlibris och bokus

Nu är jag ingen kattmänniska (hundar däremot!), och jag kommer definitivt inte att bli det efter att ha läst Anne Fines En mördarkatts dagbok. Ändå var det en fnissigt värre lässtund med mördarkatten Tuffy och jag kan bara tänka mig hur läsupplevelsen kan bli för de som har egna katterfarenheter att jämföra med.

Tuffy är alltså en familjekatt med, hur ska jag säga, alla sina kattinstinkter intakta. (Och med det menar jag så klart jaktinstinkterna) Då och då händer det att Tuffy belåtet kan visa upp en och annan mus, något som hans familj däremot inte verkar ha någon som helst förståelse för. Och när Tuffy, stolt som bara den, har med sig en fågel, ja då gnälls det ännu mer! Lillmatte Ellie bara gråter och pappa bara blänger. Och mamma, hon oroar sig mest för sina petunior. Det är precis som att Tuffys familj inte fattar att han faktiskt är KATT!

Men den dagen då Tuffy med stor möda lyckas släpa in grannens kanin, Stampe, genom kattluckan, ja, då är katastrofen ett faktum. Hela familjen är i upplösningstillstånd, och, okej, det var kanske lite fåfängt att tro att de skulle berömma honom, men nog kunde de väl åtminstone ge Tuffy lite cred för att han ändå lyckades baxa in Stampe genom kattluckan? Det var inte lätt precis, och det tog faktiskt en hel timme att släpa Stampe över trädgården! Men allt Tuffys familj kan tänka på är vad grannarna ska säga. För att lösa Stampeproblemet måste de komma på en riktigt bra lösning. Tuffy kan inte annat än att förnöjsamt titta på när familjen sätter sin plan i verket.