Oceanen vid vägens slut

finns bl.a. hos adlibris och bokus

Låt mig börja med att säga: Vilket bokomslag! Bara det skulle gjort mig sugen på att läsa Oceanen vid vägens slut. Och så är det dessutom en skicklig berättare som Neil Gaiman som står bakom innehållet. Lyckträff!

En man i övre medelåldern (det slår mig faktiskt först nu att Gaiman inte ger oss ett namn på bokens huvudperson!) har precis begravt sin far och behöver samla sina tankar. Han sätter sig i sin bil och kör till synes planlöst omkring, men hans undermedvetna styr honom till hans barndomstrakter. Närmare bestämt till familjen Hempstocks gård, den med ankdammen på baksidan. Fru Hempstock, som fortfarande bor kvar på gården, hälsar honom välkommen att sitta på bänken vid dammen. Och genast när han sätter sig minns han tillbaka till det året då han fyllde sju år.

Det var året då den inackorderade gruvarbetaren från Sydafrika tog livet av sig i familjens bil. Det var året då pojkens föräldrar skaffade en barnflicka till honom och hans lillasyster. Det var det året då han träffade Lettie Hempstock och lärde känna henne, hennes mor och mormor. Och det var också det året då den här pojkens barndom tog ett abrupt slut när ondskan trädde in i hans liv.

Oceanen vid vägens slut ger mig starka Coraline-vibbar. Det är åter igen det för vuxenvärlden utlämnade barnet som är i centrum. Det är otäck som i Coraline, men Oceanen vid vägens slut kryper ännu mer under huden på mig. För här saknas det framåtblickande lyckliga hoppfulla slutet. Det är bara konstaterande; Så här är det att vara barn och inte kunna hävda sin rätt gentemot vuxna. Bara det leder till eftertanke. Men Gaiman väcker också andra självrannsakande tankar till liv hos läsaren. Vårdar vi våra egna liv till exempel?

Jag har faktiskt redan läst den här boken två gånger nu. Och den var minst lika bra andra läsningen, om inte bättre! Språket är magiskt och fantasi och verklighet flyter ihop när otäckheter tar sig in i pojkens vardagsmiljö. Bara efterordet, där Gaiman skickar tacksamma tankar till än den ena än den andra är värt att läsa. Allt med den här romanen känns så väl genomarbetat! Oceanen vid vägens slut kommer att stanna kvar i mina tankar länge. Det är en fantastisk bok!