Med förintelsen i bagaget

Finns både på adlibris och bokus

Sioma Zubicky växer upp på cirkus med i stort sett hela världen som hemmiljö. Visserligen har hans familj ett litet krypin i Berlin, men de är allt som oftast på resande fot. Som barn till cirkusartister fanns det givetvis förväntningar på att Sioma också skulle tränas upp till ett liv på cirkus, men till hans fars stora besvikelse visar det sig att Sioma inte är någon vidare talang alls. Men han är en fena på att spela xylofon! Så, med sin pappa som manager, börjar Sioma och fadern turnera runt i Europa och ge föreställningar. Han presenteras som ett underbarn och får spela för både celebriteter och kungafamiljer!

När kriget bryter ut befinner sig familjen i Paris och där blir de fast. Ingen tror hur som helst på att kriget kommer att vara långvarigt så Sioma fortsätter att turnera i Frankrike. Inte ens den tyska ockupationen sätter stopp för turnerandet. Trots att franska judelagar införs så kollas aldrig Sioma och hans familj. Men judar är de, om än icke-religiösa, fast så länge de bara bestämt fortsätter att hävda att de inte är judar så är det ingen som verkar bry sig. Istället börjar Sioma och hans far på nytt turnera runt, den här gången för att underhålla tyska soldater! Men sommaren 1943 tar det stopp. Sioma, hans mamma och lillebror Victor tas in till förhör, inte för att de är judar, utan för att man misstänker att de tillhör motståndsrörelsen, och Siomas mamma bryter ihop och berättar att de är judar. Alla tre skickas till Auschwitz.

Ett av de minnen som etsat sig fast mest hos Sioma, ett minne som gjorde djupt intryck på mig, är hur irriterad han var på sin mor vid ankomsten till Auschwitz, han tycker hon gör fel saker, säger fel saker, gör saker för långsamt. När människorna i vagnarna börjar delas upp i höger och vänster hamnar Sioma i en annan grupp än sin mamma och lillebror. Fortfarande lätt irriterad på sin mamma, ser han hur hon och Victor får kliva på lastbil. Och det är det sista han nånsin såg av dem.

Med förintelsen i bagaget är en rätt så kort bok, men innehåller en livsberättelse som skulle kunna fylla många fler sidor om man broderade ut texten. Men Zubicky berättar sakligt och koncist om sina upplevelser före, under och efter kriget och jag tycker att den sakliga tonen gör de mer känslosammare skildringarna desto mer gripande. Jag tycker också det är så oerhört spännande och exotiskt att läsa om uppväxten på cirkus och hur han och fadern ger sig ut och turnerar för tyska soldater - och kommer undan med det!