De andras hus

Finns t.ex. på adlibris eller bokus

Otaliga är de böcker som utspelar sig under andra världskriget och som skildrar krigets fasor. Men om krigets efterdyningar finns det det desto färre berättelser om. Rhidian Brooks De andras hus är därför välkommen läsning för den som vill veta mer om hur Europa tog sig vidare efter kriget, hur man åter försökte bygga upp ett fungerande samhälle trots sanktioneringar, sorg, hat och misstro.

Efter kriget delade segrarmakterna upp Tyskland i olika intressezoner. Britterna fick ansvara för den nordvästra delen av landet där bland annat Hamburg ligger. Som en av Tysklands viktigaste hamn- och industristäder attackerades Hamburg hela kriget igenom men mest förödande för staden blev Operation Gomorrah sommaren 1943 då minst 45 000 människor miste livet. Och det är i Hamburg den här romanen utspelar sig.

Överste Lewis Morgan har i uppgift att övervaka återuppbyggnaden av Hamburg och har av den brittiska ockupationsmakten blivit tilldelad en förtjusande patriciervilla alldeles vid floden Elbe. Huset ägs av arkitekten och änklingen Herr Lubert som bor i villan tillsammans med sin tonårsdotter och tjänstefolk. I vanliga fall skulle Herr Lubert plus dotter körts ut för att Lewis med familj skulle kunna annektera huset som sitt, men Lewis kan inte med att köra ut den försynte och vänlige mannen, trots alla råd om att man inte ska fraternisera med befolkningen. Herr Lubert anses vara "vit", det vill säga, man är tämligen säkra på att Lubert inte hade något med nazisterna att göra. Dessutom är huset stort nog för två familjer att dela på - och så får det därför bli.

Lewis hustru Rachael som anländer med den ende överlevande sonen, Edmund, är dock inte speciellt förtjust i arrangemanget. Precis som merparten av den brittiska befolkningen känner Rachael en motvilja gentemot den tyska befolkningen, den forna fienden, det är trots allt de som hade ihjäl hennes äldsta son. Lewis kan emellertid se förbi detta och anser att den tyska civilbefolkningen också kan ses som offer för kriget.

Nu var det ett tag sen jag läste ut De andras hus, men skildringarna av det sargade tyska samhället och dess befolkning som får finna sig i att kuvas rejält av ockupationsmakten stannar kvar. Liksom skildringarna av en desillusionerad befolkning, de föräldralösa barnen, svälten och kylan och en söndergrusad stad. Jag gillar verkligen romaner som denna som ger mig nya bilder av historiska skeden.