Huset mittemot

Läs mer på adlibris eller bokus

Ödehus är alltid spännande. På granntomten där jag växte upp fanns ett sådant. Det var spännande att smyga in i trädgården, kika in genom fönstren och det var dessutom väldigt praktiskt att kunna placera min låtsaskompis (när jag var liten nog att ha en sådan) där - för det var ju klart att hon bodde i ödehuset! Ok, det här var kanske inte världens mest läskiga ödehus, inte ens hälften så skrämmande som det som allting utspelar sig kring i Alex Haridis debutroman, Huset mittemot. Bokens ödehus är en förfallen gammal patriciervilla omgärdad av en vildvuxen djungel till trädgård. För mer än tjugo år sen bodde här en trettonårig pojke vid namn Jonathan. En dag kom Jonathan hem från skolan och åt mellanmål och gjorde sina läxor. Sen gick han upp på vinden och hängde sig. Sedan dess har den stora fina villan stått tom. Detta är en historia som alla i Uddviken känner till och som fortfarande berättas om och om igen. Det här huset är alltså läskigt på riktigt och traktens ungar brukar hetsa varandra att våga gå fram och knacka på dörren.

Joel går i sjuan och han är uppvuxen i huset mittemot ödehuset. Från sitt sovrumsfönster kan han se rätt ut över den nedgångna och gåtfulla villan. Det är alltså inte konstigt att Joel ofta går och tänker på vad som hände den där oktobereftermiddagen då Jonathan tog sitt liv. Så en dag ser Joel en rostig gammal Fiat parkera utanför ödehuset. En man kliver ur bilen, tar fram en nyckel och går in i ödehuset. Bor det alltså fortfarande någon där? Joel måste undersöka saken!

Huset mittemot är otroligt spännande, det är ett sådant driv i berättelsen och jag kan bara inte sluta läsa. Romanen är inte enbart en ren och skär thrillerupplevelse, utan mycket rör sig kring Joel och hans familjerelation. Det är inte världens lyckligaste familj men jag gillar gestaltningen av en trött familj med en sliten mamma och syskongrälen. Bråken vid middagsbordet, känns så äkta och med tanke på Joels familjesituation så kan jag förstå att han söker den uppmärksamhet han inte får hemifrån. Men är det för att Joel önskar leva någon annans liv eller är det för att han vill vara snäll och till lags som han gör som han gör?

Man får inte så många svar om Jonathan, men det behövs liksom inte. Gåtan Jonathan är länge spänningen med berättelsen, men när Joel kommer till insikt om att det inte längre är det viktigaste att få reda på vad som egentligen hände, så spelar det heller ingen roll för läsaren.