Jag ger dig solen

Se mer på adlibris eller bokus

Jandy Nelsons debutbok Himlen börjar här tog mig med storm! Jag tyckte så mycket om den så att jag till och med var tvungen att köpa mig ett eget exemplar. Av rädsla för att bli besviken vågade jag dock inte ha några förväntningar på Nelsons andra bok, Jag ger dig solen, men nu med boken utläst så kan jag lugnt påstå att jag inte hade behövt känna någon oro.

Jag ger dig solen innehåller lite av samma ingredienser som Himlen börjar här; grunden består av syskonkärlek, blandat med en familjekris och lite hemligheter som därefter är kryddat med smäktande kärlek. Men den allra viktigaste ingrediensen är utan tvekan Jandy Nelsons poetiska språk. Emellanåt är det magisk läsning. Språket är så vackert! Och översättningen
följer briljant! En eloge till Emö Malmberg som gjort översättningen så flytande och följsam så att man inte ens märker att det är en översättning.

Jag ger dig solen handlar om tvillingarna Noah och Jude och utspelar sig på två tidsplan och med två perspektiv. I det ena perspektivet följer vi fjortonårige Noah som hellre tecknar i ensamhet och lägger all sin tid på konst och som både grubblar och fantiserar om sin nyväckta längtan efter kärlek, medan Jude, som är den sociala och modiga, kastar sig ut i vågorna på sin surfbräda och gärna är i händelsernas centrum.

Men två år senare är rollerna ombytta. Sextonåriga Jude har blivit ensamvargen och den udda fågeln som för samtal med sin döda farmor. Och Noah har numera all tid i världen att hänga med kompisar, för han har slutat teckna överhuvudtaget medan Jude istället gång på gång gör misslyckade försök till att skapa konst. Men än värre är att Jude och Noah inte längre pratar med varandra. Och allt detta på grund av en rad tragiska händelser vars konsekvenser Jude gör allt hon kan för att rätta till.

Det finns så mycket jag tycker om i boken. Tvillingarna som är varandras motsatser, men som älskar varandra högre än något annat. Och syskonens särdrag och egenheter som att Jude hela tiden följer Farmor Sweetwines bibel med goda råd, tips eller visdomsord som "Om en pojke ger en apelsin till en flicka, kommer hennes kärlek till honom växa" eller "Doppa en spegel i vinäger för att stöta bort oönskad uppmärksamhet". Och Noah som hela tiden tänker i bilder eller snarare tavlor och teckningar han ska måla.

Det är som sagt en njutning att läsa Jag ger dig solen. Det enda jag inte gillar är det väl tillrättalagda slutet. Det är all too good, för även om man vill och också förväntar sig ett lyckligt slut så är detta bara för perfekt och för mycket. Men slutligen måste jag säga: Clark Gable vilket fantastiskt språk Jandy Nelson har!