A wrinkle in time

Denna utgåva finns hos adlibris

Madeleine L'Engles A wrinkle in time, eller Ett veck i tiden som den svenska översättningen heter, kom första gången ut 1962 men läses och älskas än idag (kanske främst i USA) - en modern barnboksklassiker helt enkelt. Att då, för en sisådär femtio år sedan, skriva sci fi för barn och unga var nytt och säkert superspännande, men det är inte säkert att de unga som läser boken idag finner den lika spännande. Speciellt inte då de flesta böcker som ges ut idag är actionstinna äventyr i rasande tempo. Och tempo är nog det jag saknar mest med A wrinkle in time.

Boken börjar dock väldigt lovande; det är mystiskt och stämningsfullt när familjen Murry mitt under stormande natt får besök. Tolv-trettonåriga Meg, hennes femårige lillebror Charles Wallace och deras mamma har alla vaknat av stormen och sitter i köket när en egendomlig liten gumma som kallar sig för Mrs Whatsit smyger in i farstun. Detta blir upptakten på ett intergalaktiskt äventyr där Meg och Charles Wallace tillsammans med Calvin, en kille från Megs skola, med hjälp av tesserakter , eller veck i tiden, reser genom tid och rum för att leta efter Megs och Charles Wallace pappa och föra honom tillbaka till jorden. Fadern har i flera år varit försvunnen och av Mrs Whatsit och hennes två kompisar Mrs Who och Mrs Which får de veta att pappan hålls fången av en mörk kraft.

Som serieroman hos adlibris och bokus

Det börjar som sagt lovande, bara det att när äventyret ska till att starta så segnar det till. Ordentligt. Det är för mycket snack och för lite verkstad. Jag tycker Meg är gnällig och tjatig och omogen. Charles Wallace lillgamla sätt är inte trovärdigt för fem öre och de tre tanterna, Mrs Who, Mrs Whatsit och Mrs Which, som det väl är meningen att man ska tycka är lite galna och roliga, tycker jag bara är jobbiga och störiga. Och så är det moralen om att kärlek övervinner allt... suck...

Jag passade faktiskt på att läsa Hope Larsons bearbetning av L'Engles bok till grafisk roman direkt efteråt och den gillade jag mycket bättre, så pass att jag till och med vill rekommendera den. Så har du inte läst L'Engles barnboksklassiker, men är nyfiken på den, strunta i boken och se istället till att läsa den grafiska romanen!