Kanske är det allt du behöver veta

Läs mer eller köp hos adlibris eller bokus

På förlaget Lavender LIT's hemsida står det i beskrivningen till Kanske är det allt du behöver veta:

"Läs den. Och om någon frågar hur den slutar - LJUG". 

Japp, det här är en berättelse med en twist som man får akta sig för att inte avslöja om man inte vill spoila hela boken. Men jag avslöjar gärna att jag tyckte mycket om E. Lockharts Kanske är det allt du behöver veta. Det här var precis rätt bok för mig att läsa efter några segisar och jag slukade den på bara två kvällar.

Cadence har tillbringat alla sina somrar på sin morfars privatägda ö utanför Martha's Vineyard, Massachusets. Alla somrar utom de två senaste somrarna. Det var nämligen något fruktansvärt som hände på ön den femtonde sommaren. Någon slags olycka som lämnat spår hos Cadence i form av svåra migränanfall och förlorade minnen. Cadence minnesbilder från den här femtonde sommaren är bara fragmentariska glimtar som ibland fladdrar förbi. Vad som hände är det ingen som vill prata om, det är ingen som vill berätta för Cadence vad hon var med om, ingen som vill fylla i hennes minnesluckor. Läkarna säger ju att det är bättre om hon får minnas i sin egen takt.

Nu ska Cadence snart fylla arton år och hon ser fram emot att återvända till ön, kanske kommer det att hjälpa henne komma ihåg. Men framför allt ser hon fram emot att äntligen få träffa Lögnarna som hon har saknat så mycket. Det är så de kallar sig, de tre jämngamla kusinerna Cadence, Mirren och Johnny. Och Gat, han som är Cadence stora kärlek och som egentligen inte tillhör familjen, men som ändå gör det.

Kanske är det allt du behöver veta är en äkta familjetragedi där den välbärgade familjen Sinclair, med Cadences morfar som familjens starka överhuvud, utåt sett är den perfekta familjen. rika, smarta, vackra och framgångsrika. Men skrapar man på ytan träder ett lager av bortskämdhet, föraktfullhet och meningsskiljaktigheter fram. Det är lika vackert och smäktande som det är överraskande och hemskt. Lockhart får ihop det riktigt snyggt - språket gränsar ibland till det poetiska och det är dessutom smart skrivet - med facit i hand så kan jag visserligen se precis vartåt det barkade, men under läsningens gång hölls jag i ovisshet länge länge.