Underbara Hedvig!

Se mer på adlibris eller bokus

Utropstecknet på titeln sitter som ett smäck. Det ska verkligen vara Hedvig! För Hedvig glömmer man inte i första taget. Hon är stentuff, cool som en ispinne och hon vet precis vad hon vill. Bara det att det inte alltid blir så bra som det var tänkt.

Hedvig bor med mamma och pappa på landet. Närmsta by heter Hardemo och ligger långt ut i tjotahejti. Och Hedvig bor utanför Hardemo - alltså bor hon utanför tjotahejti! Men i Hardemo ligger skolan och den ska Hedvig börja i till hösten. Och då kommer hon att få åka buss varje dag. Hedvig längtar jättemycket till att skolan ska börja. Tänk alla kompisar man får då!

Vi får vara med Hedvig under hela året, från sommaren innan ettan börjar tills det att tvåan börjar. Och under ett år händer det en hel del. Till exempel får Hedvig en bästa kompis (Linda), går vilse och tvingas knacka på hos en skrynklig gubbe, manar fram Vita damen på skoltoan och hämnas på mattanten Harriet som tvingar Linda att äta blodpudding. Och lyckas se stencool ut på skolfotot - trots stubbluggen som egentligen ser ut som åsnepäls.

Hon är så himla bra, Frida Nilsson, på att gestalta barns känslor och tankar. För det är ju så att sådant som för en vuxen kan tyckas vara helt obetydligt faktiskt kan upplevas som fantastiskt enormt och livsavgörande när man är sju år. Det kan faktiskt vara skitläskigt att springa genom Mattisskogen - även om det bara är i ett brädspel. Och att få reda på att Rickard är jättesjuk och kräks efter att man hällt tvål i hans saft (bara på skoj, ju) kan faktiskt betyda att man dödat honom.

Hedvig! har stått med på min att-läsa-lista ett bra tag och som jag ångrar att jag inte läst Hedvig! tidigare. För hur jag kunnat vara utan henne tidigare, det kan jag inte förstå! Nu ska jag genast plöja de andra böckerna om Hedvig!