Finns hos adlibris och bokus |
Maresi har varit novis i klostret ett par år nu. Hennes familj skickade iväg henne till klostret för att undgå ännu en hungersvinter och för att Maresi skulle få utbildning. Och Maresi är en vetgirig flicka som älskar kunskap och böcker men hon är osäker på vad hennes kall är.
En dag kommer en ny flicka till ön. Jai är tystlåten och ärren på hennes rygg vittnar om att hon varit med om något hemskt. Den nya flickan tyr sig genast till Maresi och för henne berättar Jai att hon flytt sin grymme far som dödat Jais syster endast för att hon erbjöd en törstig främling vatten. Jai vet att fadern kommer att söka efter henne och första tiden är Jai på helspänn men som tiden lider börjar hon slappna av. Men då kommer det främmande skeppet och med detta kommer faran och fruktan. Farorna som skeppet för med sig väcker den uråldriga kvinnokraften till liv - men är det tillräckligt?
Jag har inte läst något tidigare av Maria Turtschaninoff men har länge varit nyfiken på hennes böcker. Maresi : krönikor från röda klostret är en lågmäld roman med ett sävligt berättartempo och det är möjligen detta långsamma tempot som bidrar till att jag inte riktigt känner det här wow:et som jag lite hoppades på. Första halvan av boken går åt till att beskriva vardagsrutinerna, sysslorna och livet i klostret, att beskriva de riter man genomför och berätta hur klostret uppstod. Och jag tycker visserligen om den värld Turtschaninoff målar upp: det är en fantasyvärld, men en "verklig" fantasyvärld som lika gärna hade kunnat vara en historisk berättelse från vår egen verklighet. Faktiskt är jag lite besviken på mig själv att jag inte hade tålamod nog att njuta mer av själva läsupplevelsen, men jag ville liksom att det skulle hända mer; att det skulle vara något mer. Och det är väl snarare mina förväntningar och förhoppningar på Maresi som sänker mitt betyg på boken något. För jag är faktiskt fortfarande nyfiken på Turtschaninoffs andra böcker - kanske till och med ännu mer nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar