Expeditionen

Adlibris har boken. Och det har bokus också.

Ända sen jag lyssnade på Bea Uusmas sommarprat förra sommaren har jag längtat efter att läsa Expeditionen. Min kärlekshistoria. Reservationskön till boken på mitt bibliotek var då lång och jag sköt upp läsandet lite. Fick så lånat boken lagom till höstlovet men hann aldrig läsa den. Försökte igen något lov senare, men inte heller då infann sig tiden. Och sen har det inte blivit förrän nu. Äntligen! Och då sa det Slurp, och sen var boken utläst.

Bea Uusma skriver om sin fascination, sin närmast besatthet att gå till botten med vad som hände medlemmarna i Andrées polarexpedition 1897. Expeditionens mål var att i luftballong bli först med att nå nordpolen. Tre svenska välutbildade, men kanske för en polarexpedition ej så erfarna, män lyfter i luftballong den 11 juli 1897 i riktning mot nordpolen och är därefter spårlöst försvunna i mer än trettio år. Det är så lång tid som hinner gå innan man av en slump stöter på deras kvarlevor. Ingen har med säkerhet kunnat fastställa någon dödsorsak, däremot har åtskilliga experter lagt fram teorier och antaganden och det är detta som Uusma först tycks gå igång på: att det finns så många olika och spridda teorier om vad som hände. Man har ju fortfarande kvar dagböckerna från expeditionen samt en rad olika föremål. Och med dagens vetenskapliga metoder borde man väl kunna lösa gåtan?

Det är nog just Uusmas till mani gränsande hängivelse i kombination med expeditionsmedlemmarnas ej uppklarade öde som gör denna bok till sådan fascinerande läsning. Uusmas fascination blir på sätt och vis läsarens fascination. Det blir lite som att läsa en deckare. Men istället för att finna en mördare är det enda målet här att finna en rimlig förklaring till vad som hände under expeditionens sista dagar. Att finna sanningen: vad dog Strindberg, Andrée och Fraenkel av?

Allt eftersom jag läser inser jag att mycket av Uusmas sommarprat från i fjor faktiskt måste ha varit rena uppläsningar av utdrag ur boken. Men det gör inget att jag hört det innan, för det är fortfarande oerhört spännande och fängslande. Och nu får jag ju dessutom ta del av hela historien. Inte minst får jag ta del av allt bildmaterial, diagram och tabeller. Att boken tilldelades Augustpriset var helt rätt - trots att inte heller Uusma lyckas ge något klart svar på sin frågeställning (men nog och väl lyckas hon bringa klarhet i en hel del, en mer medryckande fackbok är svår att finna.