Himmelstrand

Finns t.ex. på adlibris eller bokus

Vi är mitt inne i semestertider nu. Nästan överallt på motorvägarna möter man husvagnar nu. Det är som det ska vara: sommartider är lika med campingtider för många. Avkoppling, sol, bad, grillning. Och en klar blå himmel. Sånt som man brukar förknippa med sommarledigheten. Tänk att få vakna upp till en klarblå himmel! Det är precis det som familjerna i de fyra husvagnarna gör den här speciella morgonen. Klarblå himmel och gröna milsvida fält runt de fyra husvagnarna. Så långt ögat kan se. Borta är de andra husvagnarna, de andras tält, hela campingen med alla sommargäster. Puts väck! Hur har man hamnat här? Var är man någonstans och viktigast av allt: hur kommer man tillbaka?

Mobiltelefoner funkar inte, bilarnas gps verkar ha ballat ur. Radion funkar förvisso, men det går bara att få in en kanal - en som spelar gamla schlagers alla skrivna av samme kompositör Peter Himmelstrand. Hur ska man göra när maten tar slut? När vattnet tar slut? Och gasol och el har man ju inte heller tillgång till helt plötsligt. Försöken att köra ut på fälten för att se om man kommer någonstans är fruktlösa. Det enda som sker är att var och en av de strandsatta camparna tvingas konfrontera sina rädslor och värsta farhågor.

Jag tjusas av stämningen i Himmelstrand, det där suggestiva som John Ajvide Lindqvist är så skicklig på att skapa. Men ungefär två tredjedelar in i Himmelstrand så börjar jag undra vart berättelsen är på väg. Jag gillar verkligen John Ajvide Lindqvist, han tillhör definitivt en av mina favoritförfattare, men hans romaner har en tendens att spåra ur och bli en gnutta för mycket mot slutet, bli lite för knäppa. Och så är det lite med Himmelstrand, tycker jag. Det spårar förvisso inte ut totalt den här gången (ok, det är så klart relativt) men knäppt blir det och jag förstår inte riktigt varför saker och ting sker. Vad är motivet? Finns det en bakomliggande orsak eller är den bakomliggande orsaken bara ren och skär... ondska? Det är hur som helst aningens för abstrakt för min del och jag tappar bort mig lite där på de sista sidorna. Jag vill ha en orsak och förklaring, men får ingetdera.

Men sidorna dessförinnan njuter jag och förfasas. Det är många karaktärer inblandade i Himmelstrand, men Ajvide Lindqvist håller intresset för samtliga personer uppe genom att hålla ett hyfsat högt tempo med korta stycken och snabba växlingar. En prequel till Himmelstrand, Rörelsen, kommer ut i september. Kanske kan denna bidra till att jag förstår den här romanen bättre?