Sista riket

Finns hos adlibris och bokus

Jag vill börja med att berömma första boken i Mistborn-serien, Sista riket för ett fantastiskt snyggt omslag! Och sen vill jag säga hur imponerad jag blev av Brandon Sandersons världsbygge. Men (yes, nu kommer men:et) det ofantliga omfånget (742 sidor om man räknar med det tre sidor långa appendixet!) ligger enligt min mening boken lite i fatet. Det var helt ärligt den största anledningen till att jag lät boken ligga och samla damm så länge innan jag tog tag i den. Och fortfarande, med boken väl utläst, så tycker jag att Sista riket har något för många sidor, en del partier hade kunnat kortas ned och tempot hade kunnat skruvas upp lite oftare.

I en totalitär värld, styrd av den odödlige Överstehärskaren lever folket uppdelade. Aristokratin har Överstehärskarens välsignelse att leva i lyx och flärd och framför allt har de privilegiet att räknas som människor, medan vanligt folk, så kallade skaa, är tvingade till ett liv i total underkastelse. De är adelns tjänstefolk, deras arbetskraft - deras slavar.

Skaanas liv präglas till stor del av hopplöshet, men mitt i allt detta missmod dyker Kelsier upp. Kelsier skickades av Överstehärskaren till hålorna, en dödsdom som han trots allt överlevde och som dessutom födde hans allomantiska förmågor. Det här med allomanti kräver en förklaring: Personer som kan använda sig av allomanti kan med hjälp av metaller uppnå olika magiska styrkor. Många ur adeln är så kallat dimfödda, det vill säga de föds med dessa förmågor, men man kan också "knäckas", alltså genom att på något vis bryta ihop psykiskt (om jag förstått det rätt) få kontakt med sina allomantiska egenskaper, och sådana personer kallas för dimmingar. Kelsier är alltså en sådan här "dimming" och han har en plan. Han ska skipa rättvisa för alla skaa men då måste han först störta Överstehärskaren.

Vin är en ung tjej som vuxit upp på gatan. Hon vet inte om det själv, men hon är dimfödd. När hon upptäcks av Kelsier och hans gäng blir hon indragen i Kelsiers planer. Hon tränas och utvecklar sina allomantiska förmågor så snabbt att till och med Kelsier häpnar, och tilldelas en viktig uppgift i att infiltrera adeln för att kunna skapa oro inom adelsfamiljerna, något som i sin tur är ett led i Kelsiers plan att störta Överstehärskaren.

Handlingen går alltså i stora drag ut på att störta Överstehärskaren och adeln, men mycket handlar romanen också om Vin och hennes personliga utveckling. Och överhuvudtaget är det mycket kring de allomantiska förmågorna. Det knuffas och dras i metaller på var och varannan sida och ja, jag tycker den biten hade kunnat kortas ned. Men det är trots detta en intressant värld Sanderson skapat med ett i allra högsta grad kuvat folk - både skaana som inte är värda någonting, men också adeln som utan att förstå det själva också kuvas av Överstehärskaren. Detta skapar en speciell ödesmättad stämning genom hela romanen. Jag gillar som sagt och imponeras av hur omfattande det rike Sanderson skapat är, även om vi i denna bok inte får en fullständig bild av hans värld. För varför finns det inga blommor  eller gröna träd? Varför faller det askregn? Och vad är Djupet?

Stort tack till Modernista för recexet!