torsdag 19 november 2015

Jan Svensson

Finns t.ex. hos adlibris och bokus
Jan Svenssons styvpappa har fått ett nytt jobb och därför är det bestämt att Jan och hans storasyster Klara ska flytta med styvpappa Niklas och pappa till Luleå på prov. Hela året i femman kommer alltså att tillbringas långt från Stockholm, långt från alla kompisar och långt från mamma. Visserligen är det sagt att de bara ska bo där ett år på prov. Men ändå.

Det är ändå lite läskigt att börja ny klass. Tänk om man inte får några nya kompisar? Hur går sånt till egentligen? Jans gamla kompisar i Stockholm har han ju känt typ hela livet, de har liksom alltid funnits där. Han minns inte att han behövde anstränga sig nåt för att de skulle bli kompisar. Så hur gör man för att inte vara för påstridig? Det är ju inte självklart att de två i klassen som hjälper till att visa runt första dagen automatiskt blir Jans nya vänner. Lika lite är det självklart att han och Nicki, tjejen i lägenheten mittemot deras och som också går i Jans klass, automatiskt ska bli kompisar (vilket pappa tycks tro). Det funkar inte så.

Jan skulle i och för sig gärna bli kompis med Nicki, men hon verkar så ombytlig. Ena stunden är hon hur pratsam som helst och berättar historier om när hon bodde i London. Andra stunder är hon tyst som muren och har ingen lust att prata alls. Det är nåt som inte riktigt stämmer med Nicki, men vad? De andra i klassen har också fattat att det är nåt som inte stämmer med Nicki, men man behöver ju inte vara elak för det.

Jan Svensson beskriver väl hur det kan vara och kännas att flytta och skaffa nya vänner, passa in. Saker som är jätteviktiga och som kan tyckas enkla och självklara för en del, men som ändå kan vara så svåra.

Johanna Lindbäck har med sina senaste böcker hittat en ny målgrupp i mellanåldersläsarna. Jag tyckte Lite ihop var skitbra när jag läste den och hade därför ganska höga förväntningar på Jan Svensson. Kanske till och med lite för höga? Jan Svensson är bra, det är inte det, och boken har precis som Lindbäcks alla andra böcker, en träffsäker ton, men ändå så stämmer det inte till hundra procent för mig. Kan vara brist på egen igenkänning? Hur som haver så är detta ändå en bok jag kommer att kunna rekommendera till många.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar