Som stjärnor i natten

Finns t.ex. hos adlibris och bokus

"Är det här en bra dag att dö på?" Det är vad Theodore Finch frågar sig när han står på det smala utsprånget till skolans klocktorn sex våningar upp. Det är inte första gången Finch, också känd som skolans freak, balanserar på kanten uppe i tornet. Det är inte heller första gången han funderar på att dö. Men när han står där upptäcker han att han inte är ensam. Bara nån meter ifrån honom står en skräckslagen tjej och Finch inser att hon är uppe i tornet i samma ärende som han själv. Finch känner igen tjejen som Violet Markey, en av skolans populärare tjejer. Finch hjälper Violet att backa, men nerifrån marken, där nu en mindre skara elever har samlats ser det ut som att det är Violet som hjälper Finch och ryktet om att Violet är skolans hjälte börjar spridas.

Violet har ända sedan hennes storasyster omkom i en bilolycka, en bilolycka som Violet själv överlevde, slutit sig inom sig själv. Allt som tidigare betydde något, som tidigare skänkte glädje är nedpackat och undanskuffat under sängen. Violet har helt enkelt tryckt på pausknappen och satt livet på vänt. Hon väntar på att känna sig redo igen.

Men Finch tänker inte låta sig vänta. Han har redan fallit för Violet och med en envishet och framfusighet utan dess like och med förevändningen att de måste genomföra ett skolprojekt tillsammans börjar Finch sakta men säkert bryta sig igenom Violets skal. Och Violet låter honom komma in. Hon trycker på play igen. Medan Finchs eget liv istället börjar gå i slow motion.

Som stjärnor i natten är Jennifer Nivens hyllade ungdomsromandebut. Det är en finstämd och vacker berättelse som omväxlande är skriven ur Violets respektive Finchs perspektiv. Jag var rätt säker på att jag skulle tycka om Som stjärnor i natten och jag var beredd på känslostormar. Några tårar fällde jag dock aldrig. Istället blev jag bara förbannad. Det är tidigt uppenbart att Finch är manodepressiv eller bipolär. Nu råkar det tyvärr vara så att Finch kommer från en trasig och splittrad familj och alla runt omkring honom uppträder med en valhänthet som inte borde få ursäktas. Det funkar inte att förklara sin sons eller sin brors beteende med ett "han brukar göra så" när det är så tydligt att han inte mår bra. Och varför kan inte hans kurator göra mer? Men jag blir också så fruktansvärt arg på Finch som inser att han kommer att såra Violet förr eller senare. Violet som äntligen börjat leva igen.

Jag tycker att det är jättebra att Niven skriver om psykisk ohälsa, speciellt eftersom det är väldigt vanligt och speciellt som många inte vet hur man ska hantera det. Som stjärnor i natten är också en stark berättelse om sorgearbete och läser man Nivens efterord förstår man också varför hon lyckats så väl med att förmedla Finchs och Violets karaktärer.