tisdag 26 januari 2016

Svindlande höjder

Emily Brontës Svindlande höjder är en klassiker jag länge sett fram emot att läsa och som jag dessutom tagit för givet att jag skulle tycka mycket om. Men Svindlande höjder var nu inte så svindlande som jag föreställt mig. Jag hade hoppats få uppleva liknande himlastormande känslor som Catherine och Heathcliff och jag trodde att jag skulle känna både med och för deras karaktärer, men jag kan omöjligen hysa sympatier med någon av deras tarvliga och för det mesta elaka karaktärer. De tu hade egentligen förtjänat att få varandra till slut.

För den som nu inte känner till handlingen i Svindlande höjder så är den i korta drag denna: Heathcliff kommer som hittebarn till familjen Earnshaw när han är i sju-års åldern och Catherine och Heathcliff kommer på så vis att växa upp som fostersyskon. De blir genast bästa vänner och älskar varandra högt redan från barnsben. Men Catherines bror, Hindley, avskyr sin fosterbror och efter att Catherines och Hindleys far dött förpassas Heathcliff till att leva som dräng i huset. Bandet mellan Catherine och Heathcliff är dock fortfarande orubbligt men ödet ska skilja de båda åt och såväl Catherines som Heathcliffs handlingar och livsval får konsekvenser för deras egna liv men drabbar även kommande generationer på förödande vis.

Finns på adlibris eller bokus
Svindlande höjder är snarare en tragedi än en kärlekshistoria och även om jag nu inte fick de här förväntade svallande känslorna under min läsning så tyckte jag om romanen. Jag gillar berättargreppet, som måste känts otroligt fräscht och nytt på sin tid, och jag gillar även det tragiska - det är nästan så att det vilar en förbannelse över de båda husen Wuthering Heights och Thrushcross Grange. Så många olyckliga liv, så många för korta liv och så mycket missriktad kärlek.

Jag passade på att även läsa seriealbumet Svindlande höjder strax efter att jag läst klart romanen och jag blev riktigt imponerad av hur väl serieromanen följer originalet. Seriealbumet Svindlande höjder ingår i serien klassiska seriealbum som även gett ut bland annat Dracula och Frankenstein och som definitivt kan utgöra ett viktigt komplement när man läser klassiker på högstadiet.

2 kommentarer:

  1. Det var längesedan jag läste just Svindlande höjder och minns inte vad jag tyckte om den, men den har funnits på min klassiker omläsningslista liksom Jane Eyre gör, vet dock inte när jag ska få tid till det vill ju gärna mera läsa nytt än sådant jag redan har läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Jag förstår precis ditt dilemma. Finns fantastiskt fina böcker som man önskar att man hade tid till att unna sig en omläsning. Och samtidigt finns det ännu fler andra böcker man också vill läsa.

      Radera