Läs mer på adlibris |
Syskonen har nu än en gång blivit utkickade från ett hemskt och kärlekslöst barnhem, men det visar sig att deras nya hem inte är något nytt barnhem. Istället hamnar de hos en Dr Pym i Cambridge Falls. Dr Pym bor i ett stort ganska förfallet hus och under en upptäcktsfärd i huset hittar syskonen en märklig bok med helt blanka sidor. Boken visar sig vara magisk och med hjälp av den kan syskonen förflytta sig i tid och rum och ställs därmed öga mot öga med en elak häxa, dvärgar, monster och andra förfärliga varelser. Boken de kommit över är en åtråvärd bok som många vill lägga vantarna på och självklart är det förenat med livsfara för syskonen att just de kommit över boken.
Det man kan läsa sig till om boken på förlagets hemsida är att de tre syskonen visar sig vara utvalda sedan urminnes tider och att deras föräldrar lämnade bort dem för att skydda dem mot en ondsint trollkarl. Syskonen måste alltså kämpa både för att rädda världen, sig själva och för att återförenas med sina föräldrar. Hur det går har jag inte den minsta susning om (förutom en stark känsla av att det i slutändan kommer att sluta lyckligt) för jag lyckas inte engagera mig och ta mig in i berättelsen trots en rätt lovande inledning som för mina tankar både åt Narnia, Lemony Snickets böcker om Syskonen Baudelaire och även ger mig lite Harry Potter-vibbar. Efter halva boken så väljer jag att lägga den åt sidan helt enkelt. Kanske återvänder jag till den en annan gång. Kanske inte. Det här betyder absolut inte att Smaragdernas bok är någon dålig bok, det betyder bara att den inte passar mig just nu. Det finns ju så många andra böcker att läsa och jag har ju numera blivit så klok att jag bestämt mig för att inte lägga ner för mycket tid på böcker som inte ger mig något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar