måndag 27 juni 2016

Mysteriet på Hester Hill

Se mer på adlibris eller bokus
Tvillingarna Meg och Frank ska tillbringa sommaren med farbror Eliot och Carl i deras stora hus Hester Hill. Även om de inte känner farbror Eliot särskilt väl, de träffas kanske en, två gånger om året bara, så är det helt klart att föredra att vara på Hester Hill än hemma med föräldrarna som ligger i skilsmässa och bara bråkar hela tiden.

Men det börjar inget bra. Farbror Eliot har lovat att komma och hämta Meg och Frank vid tågstationen, men när de kommer fram på kvällen samtidigt som åskan närmar sig och regnet öser ner så står där ingen och väntar på dem. Deras telefoner funkar inte så de kan inte ringa någon och stationshuset är tillbommat så de klan inte heller söka skydd där inne. Eländes skit. Men när Meg kikar in genom stationsfönsterna ser hon en tjej som sitter därinne. Varför släpper hon inte dem? Fast när Frank kikar in så är tjejen inte längre där. Kan Meg ha sett fel?

Till slut kommer farbror Eliot som hade tagit fel på dag och de kan äntligen åka till Hester Hill som visar sig vara ännu större än syskonen kunnat föreställa sig. Det här är ett hus av storleken "gå vilse i" och Meg och Frank blir uppmanade inte gå upp på ovanvåningen eller vinden. Eftersom huset är så stort så låter Eliot och Carl rummen där stå tomma och därför har man också låst trappan upp dit. Men hur kommer det sig då att Meg hör steg från ovanvåningen? Och barnskriken som hon vaknar av på natten och som förklaras med trasiga ventiler köper hon inte. Dessutom är det lite kusligt med den där tjejen som Meg såg på tågstationen. Det finns en tavla på Hester Hill med en ung kvinna på som påminner väldigt mycket om den person Meg såg på stationen. Och så är det hela grejen med Den stora olyckan som för länge sen hotade Hester Hill och den lilla by som Hester Hill tillhör och som man fortfarande talar om nere i byn.

Med Glasbarnen etablerade sig Kristina Ohlsson som barnboksförfattare inom mysterie-/spökgenren, en bok jag själv hade några invändningar mot, men jag tycker däremot hon får till det riktigt bra i Mysteriet på Hester Hill. Det kryllar av mystiska detaljer (kanske till och med lite väl många) som gör detta till ett spännande och mystiskt sommaräventyr. Det Ohlsson framför allt är bra på är just att skapa stämning och mystik, men precis som i Glasbarnen finns det även i Mysteriet på Hester Hill detaljer och spår som jag gärna hade velat veta mer om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar