Urchin och de dansande stjärnorna

Finns på adlibris eller bokus

Urchin och de dansande stjärnorna inleder M.I. McAllisters serie om ekorrarna, uttrarna, igelkottarna och mullvadarna i Berättelser från Dimslöjornas ö. Tre böcker var det planerat att det skulle bli. Men sen blev det två till, så in alles finns det fem delar i serien om Urchin.

Det händer att stjärnorna lämnar sina banor på himlavalvet och dansar över himlen. Det händer inte ofta, men det händer och alla på Dimslöjornas ö vet att det är under dessa nätter som viktiga och betydelsefulla saker inträffar. Det är under en av dessa stjärndansande nätter som en liten nyfödd ekorrunge med ovanligt ljus päls faller ner från skyn och hamnar i vattenbrynet. Det är den äldre och kloke Silver och Crispin, en av kungens tre kaptener, som upptäcker den lille ekorrungen. De döper honom till Urchin och ger honom till en ekorrhona att ta hand om. När Urchin vuxit upp till en ung ekorrpojke får han erbjudande om att tjäna som Crispins page. Men samma dag som Urchin ska börja sitt arbete som tjänare till Crispin inträffar något fasansfullt. Den lille prins Tummel, tronarvinge till Kung Kvast, hittas död i slottet, knivhuggen i hjärtat. Det finns inga som helst spår efter förövaren och för att finna den skyldige mördaren kommer kungens kaptener, som fungerar ungefär som kungens närmste män, överens om att man ska tillämpa den urgamla sedvänjan lottdragning för att finna den skyldige. Men lotten pekar ut Crispin som mördare, och trots att han hävdar sin oskuld, blir han landsförvisad.

Varken Urchin och flera andra med honom tror på Crispins skuld i det hela och under tiden kung Kvast blir allt mer förlamad av sin sorg över den döde sonen börjar en av de andra kaptenerna, Husk, att få allt mer inflytande över hur ön ska styras och manipulerar snart enkelt kungens vilja. Urchin, Silver och den andre kaptenen, Padra, smider planer för hur de ska kunna stoppa och utmanövrera kapten Husk. Men går det att stoppa Husk och den ondska som tycks driva honom? 

Urchin och de dansande stjärnorna är rätt så enkel i sin uppbyggnad, det är svart mot vitt, gott mot ont, men det gör mig inte så mycket, det är, trots att en del är rätt förutsägbart, trevlig och underhållande läsning. Det är lite mysigt att läsa om de förmänskligade djuren, som får ha kvar mycket av sina arters särdrag. Det är bara detaljer, som att uttrarna bara måste simma ibland eller att ekorrarna sover ihoprullade, men som ändå bidrar med att karaktärisera djuren även som olika individer. Stämningen i boken är fantasifull och miljöerna är hemtrevliga. Det är kort och gott mysigt.