Mitt skitliv

Länk till adlibris och bokus

Clara är sexton år och bor i en mindre stad nära Odense i Danmark. Alltsedan hennes lillebror Magnus dog i cancer för några år sedan så har Claras mamma mer eller mindre varit konstant deprimerad och befunnit sig i ett zombieliknande töcken. Efter att mamman försökt ta livet av sig ett par gånger är Clara livrädd att hitta sin mamma med uppskurna handleder eller medvetslös efter att ha svalt en massa piller. Claras pappa stack efter Magnus död och sen dess har Clara inte haft någon kontakt med honom. Förrän nu. Den här julen får hon nämligen en mobiltelefon i julklapp. Ett försök till att ta upp kontakten igen. Klart Clara är nyfiken på att träffa sin pappa igen. Men är han värd det?

På grund av mammasituationen så har Clara tagit på sig en stor del av vuxenrollen hemma. Hon sköter mycket av hushållet och försöker samtidigt hinna med skolan så gott det går. Och hinna med att var tonåring, träffa kompisar, bli bjuden på de där festerna som räknas och kanske bli ihop med killen hon så länge varit hemligt kär i. 

Men så händer en grej på en fest. En riktigt brutal skitgrej, men som ändå bidrar till att Clara plötsligt får mer uppmärksamhet och blir bjuden på fler fester. Och Clara går gärna på festerna för att glömma allt skit som händer hemmavid, för nu har mamma försökt ta livet av sig igen. Och den enda fasta punkten i Claras tillvaro är barndomsvännen Charlie som verkligen ställer upp i ur och skur. Men trots att han står henne nära så går det inte att berätta allt för honom ändå.

Titeln till Vibeke Baekkelund Lassens bok, Mitt skitliv, är verkligen mitt i prick. Claras liv innehåller så sjukt mycket elände. Det är ett riktigt skitliv om man tänker på hennes situation hemma, hur det går med skolan, vad som händer med henne själv och med kompisarna. Det är en död lillebror, en mamma som lider av psykisk ohälsa, en pappa som stuckit, killar som vill utnyttja henne, vänner som sviker. Och så himla mycket alkohol hela tiden. Clara har så få trygghetspunkter i sitt liv och ändå biter hon ihop och är stark som tusan. Hur orkar tjejen? Claras berättelse är ett brutalt verklighetsnedslag och samtidigt så finns här hopp och ljusglimtar invävda i allt det svarta. För som undertiteln, En kärlekshistoria, antyder så finns här en pirrig och fin kärlekshistoria också som till viss del väger upp allt skit i Mitt skitliv. 

Jag har ändå lite svårt för att bestämma vad jag tycker om boken. Jag gillar den för sitt språk, hur Baekkelund direkt hugger tag i läsaren med första meningen. Jag gillar närheten i berättelsen, svärtan och den svarta humorn. Men jag ogillar och mår rätt dåligt av allt som Clara får stå ut med. Det blir för mycket skit för henne och till slut klappar hon ju nästan ihop. Och det är först efter att hon vågat berätta om hur hon har det hemma, vad hon varit med om som det äntligen blir en ljusning.