I den tysta minuten mellan

Länk till adlibris och bokus

Jag ska börja med att säga att jag älskar Viveka Sjögrens språk! Det är vackert poetiskt, utbroderat och målande och samtidigt korthugget och enkelt. Precis som i Himmel över Hassela finns här meningar att stanna upp vid, läsa om, smaka på. I den tysta minuten mellan är en väldigt finstämd berättelse om sorg och saknad och om tillhörighet.

Fjortonårige Torvi flyttade från Island när han var sex år gammal. Kvar blev hans pappa. En pappa som Torvi inte träffat sedan dess. En dag kommer ett brev från hans farmor. I det skriver hon att Torvis pappa har dött. Torvi beslutar sig för att åka tillbaka till Island för att gå på begravningen och träffa sin farmor och resten av släkten på pappas sida för första gången på åtta år.

Det känns konstigt att komma tillbaka till Island efter så lång tid. Egentligen bryr sig Torvi inte så mycket om sin pappa, säger han, han har under så många år känt sig ledsen, arg och besviken på sin pappa för att han inte hört av sig. Men att komma tillbaka till Island och träffa hela släkten igen, att besöka de gamla barndomsplatserna, träffa sin bästis, Óli, från när han var liten väcker minnen till liv. Och det är många fina minnen, minnen som länge legat gömda. Torvi får genom sina släktingar på nytt lära känna sin pappa och får veta saker om honom som han inte haft någon aning om. Gradvis förändras Torvis bild av pappan från att vara någon som övergav honom till att bli en levande pappa i minnet.

Det kommer fram att såväl alkoholism som psykisk ohälsa ligger bakom den brustna relationen med pappan. Och jag kan förstå att Torvis mamma inte ville ha något att göra med pappan, men att utestänga Torvi helt från sin isländska tillhörighet känns så väldigt orättvist. Och att de aldrig pratat om varför de flyttade tillbaka till Sverige. Därför känns det också så fint att Torvi ändå kan försonas med sin pappa och att veckan på Island inte blir något avslut utan istället blir en ny början.

Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan nominerades till Augustpriset 2011.