Länk till adlibris och bokus |
Handlingen i romanen är något av en metaberättelse. Huvudpersonen Petra är författaren som sticker till fjälls för att jobba som stugvärd några veckor samtidigt som hon skriver en roman för att komma över sin skilsmässa. Och läsaren får alltså ta del av tillblivelsen av denna roman. Detta greppet gillar jag mycket och hur händelseförloppet kring Petras misstankar till den slutgiltiga skilsmässan undan för läggs fram genom det bokmanus som Petra skriver uppe i den lilla fjällstugan i Ráhnukka.
Jag har inte läst något av Martina Haag innan, men jag känner ju till henne och jag tror mig ha en rätt så klar uppfattning om att hennes böcker mest är käck underhållning för stunden, något lättsamt som man läser när man inte orkar tänka så mycket. Det är något som inte stämmer snuddar ibland vid det lättsamma, men så värst muntert eller käckt blir det aldrig. Snarare får man som läsare ta del av ett känslomässigt avgrundsdjup. Jag har (mig veterligen) aldrig blivit bedragen, men hjärtekrossad har jag så klart blivit och när jag läser Haags ord minns jag precis hur det kändes. Hur man försöker ta en timme i taget, hur man försöker sysselsätta sig för att slippa tänka, hur man ligger vaken om nätterna, inte äter. Och hur man trots att man är den som blivit övergiven fortsätter att älska den personen och fortsätter hoppas på att det på något vis ska lösa sig, att hen snart kommer att inse sitt misstag och komma tillbaka. Och att man på nåt vis ändå överlever och tar sig ur det. Till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar