Det lånade mörkrets riddare

Länk till adlibris och bokus

Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden är en bok som allt för länge legat bland högen av böcker på nattduksbordet och gett mig dåligt samvete. Jag fick den för evigheter sen som recensionsex, men det har liksom inte blivit av att jag läst den. Förrän nu då.

Tolvårige Denizen Hardwick är föräldralös och har sedan han var två år bott på barnhemmet Crosscaper. Någon släkting eller familj har han aldrig hört talas om förrän det kommer ett brev från en okänd faster som vill träffa honom. Denizen hämtas av en bil, men det är inte fastern själv som hämtar honom utan en man som säger sig arbeta för henne. Det är en lång bilfärd, men Grey, mannen som hämtar Denizen, vill inte svara på frågor om fastern med hänvisning till att hon själv vill träffa honom. Bilfärden avbryts dessutom när de möter ett monster, en slags stenängel, som visserligen bekämpas med ett svärdshugg av Grey, men som väcker ännu fler frågor hos Denizen. Vart förs han, vem i hela fridens namn är hans faster och är detta på riktigt?

Det lånade mörkrets riddare börjar väldigt lovande och spännande, det är det klassiska upplägget med en föräldralös pojke som visar sig besitta oanade krafter och som kastas in i en helt ny värld. Men efterhand som svaren på vad Tenebrae, de onda varelserna som måste bekämpas, egentligen är och varför de ens existerar, fortsätter att utebli, så tröttnar jag och skumläser det sista. Tyvärr har jag svårt att greppa hela den här mörka världen, som jag inte tycker jag får så bra förklaringar till, men gillar man actionspäckad fantasy och kan bortse från uteblivna förklaringar så är det här nog helt rätt bok att läsa.

Tack till Modernista för recensionsexet!