Andras döttrar

Länk till adlibris och bokus

Trettonåriga Julie Whitaker kidnappas från sitt hem mitt i natten. Enda vittne är Julies lillasyster Jane som gömd i en garderob ser hur en man för ut Julie ur hennes sovrum samtidigt som han trycker en kniv mot Julie. Jane vågar inte lämna sitt gömställe och när hon väl gör det är det redan för sent, Julie är spårlöst försvunnen. Trots sökinsatser, efterlysningar och löften om belöningar så återfinns inte Julie.

Sju- åtta år senare ringer det en kväll på hos familjen Whitaker. Utanför dörren står en ung tärd kvinna som presenterar sig som Julie. Det är den förlorade dottern som kommit tillbaka. Föräldrarna blir så klart lättade, överlyckliga och de förstår att dottern varit med om hemska saker under alla dessa år, att de måste vara försiktiga med henne. Och det är klart att Julie inte är densamma som hon var när hon var tretton år. Men Julies mamma, Anna, börjar tvivla. Nog för att man förändras under så många år, men skillnaden i sätt är alldeles för påtaglig.

En privatdetektiv som intresserat sig för fallet Julie kontaktar dessutom Anna och förstärker därmed hennes tvivel. Vem är den unga kvinnan som nu bor under deras tak. Och vart har Annas egen dotter tagit vägen?

Amy Gentry har baserat sin roman, Andras döttrar, på ett riktigt kidnappningsfall som skedde i Utah 2002. Nu vet jag inte hur explicit den historian är, men det här är i alla fall en rätt så snaskig berättelse som vältrar sig lite väl mycket i hemskheter. Det som hade kunnat bli ett intressant psykologiskt porträtt av en familj och dess överlevnad efter en tragedi blir i stort sett inte mycket mer än en eländeshistoria utan större djup eller några ingående karaktärsfördjupningar. Även om jag nu inte är speciellt begeistrad i den här spänningsromanen så läser jag trots allt färdigt, man vill ju liksom veta hur det ska gå, men Andras döttrar är ingen roman som kommer att dröja sig kvar hos mig. Men som lättsmält eländesunderhållning för stunden så funkar den.