Moxie

Länk till adlibris och bokus

Sextonåriga Vivian bor med sin mamma i en småstad i Texas och är en av East Rockport Highs skötsamma elever. Håller en i allmänhet rätt så nedtonad profil och säger inte så mycket på lektionerna, men gör ändå rätt bra ifrån sig i skolan.

Men nu har Vivian fått nog! Många av skolans killar har fritt spelrum att bete sig lite som de vill, nedlåtande och sexistiska kommentarer om tjejerna viftas mer eller mindre bort av lärarna och rektorn är ingalunda bättre. Hans son spelar ju i (det amerikanska) fotbollslaget, skolans och East Rockports stolthet, och då de flesta sexistiska kommentarer kommer från just fotbollslagets spelare så har de som yttrar dem mer eller mindre fått immunitet mot tillsägelser.

Det är inte bara de sexitiska och nedlåtande kommentarerna som Vivian är trött på, en viss period varje år håller skolans ledning extra koll på hur eleverna klär sig, och då framför allt hur tjejerna klär sig. Är deras kjolar inte för korta? Är det inte lite för mycket urringning på den där tröjan? Tjejerna som bryter mot de så kallade informella klädkoderna kallas ut ur klassrummen och får sätta på sig något annat för att täcka upp, ofta får de låna en stor bylsig (och ful) collegetröja med skolans logga.

Vivian låter sig inspireras av sin mammas upproriska tonår då hon var en punk rock Riot Grrrl (ett fenomen som jag faktiskt inte kände till tidigare. Se vad man kan lära sig från böcker!) och skapar i hemlighet ett fanzine, Moxie, som hon kopierar upp och distribuerar på skolan. Hon uppmanar skolans alla tjejer att stå emot killarnas sexism och för att visa att man stöttar Moxie så uppmanar Vivian alla tjejer att rita stjärnor och hjärtan på sina händer för att man ska kunna hitta likasinnade. Nervös dyker Vivian upp i skolan nästa dag med stjärnor och hjärtan klottrade på sina händer. Hon väntar sig att bästa kompisen också ska ha ritat på sina händer, men det har hon inte. Däremot har skolans nya tjej, Lucy, klottrat händerna fulla, liksom Seth, killen som Vivian spanat på i smyg.

Vivians uppmaning till feministisk aktion börjar i en väldigt liten skala men växer sig sakta större och större och får så småningom ett eget liv och blir därmed alla tjejers aktion. Jennifer Mathieus Moxie är en riktig Girl Power-roman, inspirerande, underhållande och kraftfull och jag gillar den starkt, förutom slutet och kärlekshistorien med Seth som tyvärr drar ner helhetsintrycket för mig något.