Dödsbo

Länk till bokus och adlibris

När Ninos föräldrar separerar flyttar Nino och hennes mamma in i en gammal lägenhet. Det är ett dödsbo, alltså det är ingen som dött där, säger Ninos mamma, men den som bodde där innan hade inga anhöriga och därför ingår alla möbler och grejer som den gamla ägaren lämnat kvar.

Men om det nu är så att ingen dött i lägenheten, varför hör Nino barnröster om nätterna? Nino blir snabbt kompis med David som också bor i huset och han hör också rösterna! Han har inte heller bott i huset så länge, men säger att det varit så hela tiden.

Det där med rösterna är inte det enda märkliga med huset. Det luktar konstigt utanför och det flockas ständigt en massa kajor utanför, ibland är det nästan som att de försöker ta sig in i huset om man inte vaktar på dem. Men det konstigaste av allt är ändå den dolda dörren i Ninos lägenhet. Den som leder in till en annan lägenhet där det sitter en tant i gammalmodiga kläder och som både klagar över Ninos inkompetens samtidigt som hon uppmuntrar Nino att undersöka husets historia. För nog sitter huset på ett alldeles särskilt förflutet och de enda som kan stoppa de fortsatta spökerierna är Nino och David.

Dödsbo av Mia Öström är en mysig rysare, inte för läskig och inte för mjäkig, som innehåller många av de klassiska spökhistoriedetaljerna med hemsökta hus, viskande barn och gåtor som måste lösas. För Dödsbo är också ett spännande mysterium och om hemsökelserna ska sluta måste Nino och David knäcka mysteriet.