Lycklig den som Dunne får

Länk till adlibris och bokus

Jag har sagt det förr, men det tål att sägas många gånger till: Jag älskar Rose Lagercrantz böcker om Dunne! Sjätte boken om Dunne, Lycklig den som Dunne får, utspelar sig under sportlovsveckan men den börjar tyvärr i moll. Dunnes pappa är ledsen och nere och har bestämt sig för att åka till Rom utan Dunne. Han behöver tid för att tänka över sitt liv menar han och under tiden får Dunne bo hos mormor och morfar som tycker att det är det allra bästa som finns att ha Dunne hos sig.

Och så tokigt är det inte hos mormor och morfar. Det har snöat en massa och Dunne får låna skidor att åka på. Men så kommer hon på något jätteviktigt! Visst är det så att Ella Frida, Dunnes allra bästa kompis som bor i Norrköping, fyller år under sportlovet! Dunne bara måste åka och hälsa på och ge Ella Frida en present! Men varken mormor eller morfar har tid att åka med till Norrköping. Vågar Dunne ta tåget ensam? Ja! För att få träffa Ella Frida vågar Dunne göra vad som helst och så kommer mormor överens med Ella Fridas mamma om att hon ska möta Dunne på stationen. Men Ella Frida får inget veta, för det ska ju bli en överraskning. Och någon present behöver Dunne heller inte ha med sig, för presenten är ju hon själv! Och så tar Dunne sitt pannband och skriver "Bästa presenten" på, för det är ju hon.

Det känns både spännande och lite nervöst att ta tåget själv till Norrköping, men allt är ju fixat och ordnat Det är bara det att resan till Norrköping inte går så smidigt som det var tänkt och det blir inte alls som det var tänkt att det skulle bli.

Böckerna om Dunne är vardagsberättelser när de är som bäst. Dramatik i både det lilla och stora, glädje och lycka, motgång och besvikelser, men alltid lyckliga slut. Det känns som att böckerna om Dunne får mer och mer textmängd, men det är kanske bara som jag inbillar mig. För kapitelboksläsaren på lågstadiet så är Dunneböckerna fortfarande ganska lagom.