Länk till adlibris och bokus |
Trots att läsning inte är Ellens favoritsyssla och trots att det är svårt att tyda texten så fascineras hon av Antons berättelse och vill inget annat än att läsa i dagboken. Anton berättar om sitt liv på Utö i mitten av 1800-talet och hur han snart måste sluta skolan för att börja jobba i järngruvan på ön precis som sina äldre bröder. Anton vill allra helst fortsätta att studera, men den möjligheten existerar inte för en fattig gruvarbetarson som Anton.
I takt med att Ellen följer Antons öde upptäcker hon även ett olöst mysterium som Anton tycks ha lämnat efter sig. Kan Ellen möjligen se till att mysteriet får en upplösning trots att det hunnit gå hundrasjuttio år sen Anton skrev i sin dagbok?
Sara Lövestam nominerades till Spårhunden 2018 för Gruvan, en utmärkelse som tilldelas årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Men i ärlighetens namn så förstår jag faktiskt inte nomineringen för så värst mycket till deckare är nu inte Gruvan, även om förlaget säljer in den som det. Berättelsen har en rätt långsam upptrappning och det tar ett bra tag innan mysteriet sätter fart. Dessförinnan bygger Lövestam upp berättelsen i nutid som sedan vävs samman med Antons berättelse mot slutet. Gruvan är en mysig sommarlovsberättelse, spännande för den historiskt intresserade, men har inte alls samma tempo eller spänning som Skarven. Upplägget med en gammal dagbok är konventionellt och på det hela taget är Gruvan en trevlig och mysig bok. Fast så hemskt spännande? Nej, inte direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar