Alla små lögner

Länk till adlibris och bokus

Lova och hennes pappa har på grund av pappans jobb flyttat till en ny stad. Lova tycker att den nya lägenheten är liten och ful, att hon har fula kläder och hon oroar sig för att inte passa in i nya klassen. När Lova ska till skolan första dagen upptäcker hon att hunden Bästis har tuggat ett stort hål i hennes jacka. Så kan hon ju inte se ut, och därför lämnar hon jackan hemma när hon ska till skolan.

På vägen går hon förbi en butik som hängt ut ett ställ med jackor. Rätt snygga jackor. I Lovas storlek. Ett infall och så har Lova tagit en av jackorna. Det är det första misstag Lova gör och därefter är spärrarna som borta och Lova börjar trassla in sig i den ena lögnen efter den andra. Till exempel säger hon till sina nya klasskompisar att hon bor i den rosa slottsliknande villan bredvid skolan (och hon bjuder dessutom in sina nya klasskompisar!) men det hon ångrar mest av allt är att hon ljuger om sin mamma.

Alla små lögner av Anna Johansson handlar om det svåra i att komma ny till en klass och vilja passa in. Att man kanske friserar sanningen ibland är inte så ovanligt, men i Lovas fall så blir det bara katastroffel. Hennes små lögner blir gigantiska när sanningen hinner ikapp och man våndas med Lova samtidigt som man stundom tycker att hon bara borde skärpa sig. Till slut får hon tack och lov hjälp att nysta sig ur lögnerna.

Jag hade skummat några recensioner av Alla små lögner och mest läst lovande ord om boken. Men dessvärre kommer jag själv inte att fylla på med några lovord. Ämnet och själva berättelsen i sig om Lovas osäkerhet och vilja att passa in är det i och för sig inget fel på, men jag kan inte låta bli att tycka att allting blir för osannolikt och överdrivet även om tanken är att det ska vara roligt. Dessutom är delar av boken inte speciellt välskrivna med bland annat ensidiga karaktärer. Så, njä. Inga lovord från min sida.