Suicide Club

Länk till adlibris och bokus

Det är ett nytt fräscht grepp Rachel Heng tagit på dystopin i Suicide Club. Istället för krig och människans undergång har hennes framtid istället ett överdrivet fokus på hälsa och välmående. Långlevarna tillhör samhällets toppskikt och lever hyfsat inrutade liv med typ mat- och sovklockor med tid för träning och meditation och så vidare. Och så klart äter man helst sin mat i flytande form, en så kallad Nutripak-måltid.

Lea har fyllt hundra, men ser inte ut att vara en dag över fyrtio-femtio-års strecket. Hon tillhör de så kallade långlevarna, de som har rätt genetiska förutsättningar för ett långt liv och som får hjälp av staten(?) att fortsätta bevara sina kroppar unga genom att efterhand byta ut delar som börjar bli skröpliga och få åldersrynkor. Hon är på god väg att bli antagen till programmet som ska göra henne odödlig, men när hon en dag får syn på sin pappa som hon inte sett på flera decennier blir hon så förvirrad att hon kliver rakt ut i vägen och blir påkörd. Det befaras att Lea har försökt ta sitt liv och hon sätts under bevakning. Men värst av allt är att hon riskerar att inte längre få bli en odödlig.

I samma veva får Lea nys om vem som kan ligga bakom Suicide Club, en organisation som stämplats som terrorister och vars medlemmar är långlevare som helt enkelt vill dö. Men eftersom de inte kan dö på naturligt vis måste de begå självmord. Lea försöker infiltrera Suicide Club i ett desperat försök att kunna ge informationen till staten och på så sätt åter kunna bli antagen till att bli en odödlig.

Så här: Det tar ett bra tag innan handlingen börjar utkristallisera sig och här finns tyvärr många frågetecken i Hengs värld. Varför inte alla får möjlighet att bli långlevare förklaras inte närmre mer än att de har fel gener. Och långlevarna tycks dessutom inte ges något alternativ utan förutsätts vilja leva för evigt, varför man nu skulle vilja det? Lea är en rätt så osympatisk karaktär som med tanke på att hon är över hundra år gammal borde vara smartare än hon beter sig (har det att göra med att boken ges ut som en ungdomsbok? Det ska vara lättare för tonåringar att relatera till ogenomtänkta idéer osv?) Nja. Det här är inte direkt den bästa bok jag läst även om Hengs idé känns fräsch. Hon lyckas bara inte riktigt ro hem sitt eget världsbygge. Men omslaget! Det är riktigt riktigt snyggt! Gilla på det.

Tack till Modernista för recensions exet!