Länk till adlibris och bokus |
Men den här sommaren slår torkan till. Gräset är sönderbränt och Bobbi får ingen mat. Sen händer olyckan med Gabriel och sjukhusräkningen är skyhög. Marias och Gabriels föräldrar ser ingen annan lösning än att sälja sin älskade häst för att kunna köpa bussbiljetter till ett land långt borta där man kan tjäna pengar. Gabriels och Marias föräldrar ska åka till Sverige för att plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna massvis med pengar. Under tiden ska farmor ta hand om Gabriel och Maria.
Paketen med kläder och leksaker som kommer med posten skvallrar om att det går bra för syskonens föräldrar, men Sorin som går i deras skola och som bor i byns finaste hus säger att det inte finns några jordgubbar i Sverige, att Marias och Gabriels föräldrar åkt till Sverige för att tigga och att de är smutsiga tiggarbarn. Maria tror inte på honom. Åtminstone inte förrän insikten om att Sverige är ett kallt land uppe i Norden där inga jordgubbar kan växa om vintern som nu kommit går upp för henne.
Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är en fin skildring av de kvarlämnade barnen och av att vara fattig. Den där fattigdomen är ju inget som barnen i första hand tänker på, de lever sitt bekymmersfria liv och ser enbart fattigdomen genom sina föräldrars oro. Det är först i och med att föräldrarna tvingas resa bort som fattigdomen drabbar även dem. Det här är en rätt så lättläst bok för lågstadiet men som jag tänker är alldeles utmärkt som högläsningsbok och som underlag för att diskutera hur andra barn i andra delar av världen kan ha det och vad det kan innebära att inte ha råd med så enkla saker som sylt till frukostmackan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar