Prinsen av Porte de Chapelle

Länk till adlibris och bokus

Efter tre år i Sverige får Salar definitivt besked. Han får avslag på sin tredje asylansökan. Han är inte välkommen att stanna i Sverige. Efter att under tre år byggt upp ett nytt liv, lärt sig språket, gått i skolan, levt med en ny familj så tvingas han nu lämna allt. Igen. Men istället för att låta Migrationsverket bestämma åt honom, bestämma vart han ska ta vägen, väljer Salar att fly. En gång flydde han till Sverige. Ny flyr han från samma land. 

Redan på väg över Öresundsbron stänger han av mobiltelefonen. Han orkar inte förklara eller ta farväl av sina vänner, av de som han kommit att kalla sin familj. Det är bara att försöka glömma och försöka börja om ännu en gång. Genom Europa tar sig Salar till Paris. Där hamnar han i ett tältläger vid Porte de la Chapelle där det finns så många andra som befinner sig i hans situation. Nye vännen Najib lotsar Salar i en tillvaro där man ofta inte kan planera längre än till nästa mål mat, men där drömmar fortfarande lever och där man trots smuts och nödtorft försöker hålla sin värdighet högt. Salar har bestämt sig för att glömma tiden i Sverige. Men det går inte styra tankarna och minnena av de som han kommit att kalla sin familj poppar hela tiden upp. 

Annelie Drewsen har genom att besöka asylboenden och tältläger, träffat och intervjuat flera barn och ungdomar som befinner sig i samma situation som Salar skrivit denna berättelse som alltså grundar sig i verkliga omständigheter. Det är beklämmande att läsa Prinsen av Porte de Chapelle och inse hur skev svensk migrationspolitik är, vilka orättvisor som finns i världen och vilket lotteri livet kan vara. Boken är skriven med korta kapitel och språket är enkelt men likväl väldigt välskrivet.